Alla faller för Rolinskis ögon

Markus Larsson: Så går det ikväll

RÄKNAR MED FINAL Det är något med Martin Rolinskis ögon som krokar fast ung som gammal. BWO kan räkna med Globen.
Foto: lina boström einarsson
RÄKNAR MED FINAL Det är något med Martin Rolinskis ögon som krokar fast ung som gammal. BWO kan räkna med Globen.
NÖJE

LINKÖPING. BWO är tredje delfinalens monster.

Goliat och Godzilla i samma discofodral.

Men utmanaren David är lika intressant.

Han heter Patrik Isaksson.

WO...

Det händer nåt när Martin Rolinski krokar fast tv-publiken med sina ögon.

Unga som gamla, män som kvinnor - Rolinski slår över hela registret - börjar genast att knappa på mobiltelefonerna med darrande händer.

Enda säkra tipset inför kvällens delfinal lyder så här:

BWO behöver inte boka hotellrum i Kiruna och Mickey Huskic är chanslös.

Däremellan är situationen lite komplicerad. Kalla det gärna för nåt som Alexander Bard saknar - jämnt skägg.

Jag gillar dock Patrik Isakssons inställning.

Han har slängt bort gitarren, svassar runt med en croonermick med röd sladd och tar bara i.

Och här blir Isakssons största svaghet utanför schlagerbubblan - den vänliga vanligheten - en styrka.

Han uppträder mellan Thérèse Anderssons alvopera och Caracolas färgglada after ski-pop.

Han och resten av kompbandet - som enligt den heterosexuella rockens mest konservativa regelbok kallas för, just det, Bandet - sticker ut genom att vara enkla och raka.

Dessutom finns det ett vinnande tryck i låten "Under mitt tunna skinn".

Bidraget innehåller flera pulshöjande partier som känns skräddarsydda för Melodifestivalen.

Om Isaksson kan ta tillvara på låtens dynamik borde inte hans andra schlageräventyr sluta här i Östergötland.

Är juryn rättvis i kväll ska Patrik vara bland de fyra som går vidare.

Fast Melodifestivalen kan ju som bekant vara lika juste som Stalin.

Förvirringen inne i pressbunkern har under veckan varit total.

Och ingen har varit vitare i ansiktet än Svenska spels oddsmakare.

Kan tro det - de har ju tippat lika illa som jag.

Alla som säger att de vet hur den här delfinalen slutar ljuger mer än en kossa idisslar.

Ainbusk är folkliga som få, men under genrepet var Josefin Nilssons röst farligt nära ett nervöst sammanbrott. Till slut lämnade den walk over, fladdrade ut ur arenan och tog en taxi tillbaka till schlagerhotellet.

Gruppen hann inte ens lämna scenen innan Nilssons röst satt i baren och beställde rökig maltwhisky.

Till och med Thérèse Andersson kan klättra vidare.

Att jag tycker att hennes låt "When you need me" är släkt med självaste Belsebub betyder givetvis inte ett smack.

Caracolas refräng sammanfattar läget bäst:

Ooa-ooa-badapa-yeahoo, deeoo.

FAKTA

MITT TIPS

... till final

... till andra chansen

Larssons läckraste

Larssons loska