Mitt hjärta spelar luftbas

Läs Markus Larssons musikkrönika

NÖJE

Jag ljuger ofta om min musiksmak.

Framför allt om den smak jag hade i Kiruna 1985.

Det ingår i en musikkritikers arbetsbeskrivning – försök alltid vara coolare än du är. Förfalska allra helst ditt cv från mellanstadiet.

Men jag lyssnade inte på Morrissey för 22 år sen.

Jag dyrkade Iron Maiden. Och särskilt då dubbelalbumet och konserten ”Live after death”.

När nu ”Live after death” äntligen släpps på dvd skäms jag nästan för de känslor som nyheten väcker nånstans långt därinne.

Jag tror att jag sist såg konserten på finsk tv.

Och vissa saker var då så omvälvande att jag måste beskriva dem i kursiv stil:

Monstret Eddie dyker upp flera gånger. Bland annat som en jättestor mumie. Och han sprutar eld ur ögonen!

Andra har inte samma skam i kroppen.

Mattias Klings fingrar gör nästan en halv mollbergare över tangenterna när han försöker beskriva ”Live after death” här intill.

Själv väntar jag till alla på redaktionen gått hem.

Sen ringer jag Tord på EMI och beställer ett eget ex av konserten.

Jag pratar tyst så att ingen hör.

Men mitt hjärta spelar redan luftbas till ”The trooper”.