Jay-Z har blivit hiphop-Stallone

NÖJE

Två av de senaste 20 årens största hiphop­sagor fortsatte i veckan.

Jay-Z släppte ”The blueprint 3” och Rae­kwon kontrade med ”Only built for cuban linx... pt II”.

Albumen får amerikansk hiphop att kännas väldigt... Sylvester Stallone.

Sylvester Stallone har karaktärerna Rocky Balboa och John Rambo.

Och Hollywoods ledsnaste hundögon brukar återuppliva boxaren, en ständig outsider och vacker förlorare, samt vietnamveteranen, en moraliskt tveksam krigsmaskin, med ojämna mellanrum.

Han har kanske inget annat val. Rocky och Rambo verkar vara det enda sättet för Sylvester Stallone att väcka publikens och branschens intresse. Just nu arbetar till exempel 63-åringen på ett manus till den femte Rambo-filmen som beräknas ha premiär år 2011.

Jay-Z har skapat en liknande franchise genom albumserien ”The blueprint”. Första delen släpptes 2001 och kritikerna hann inte ens blanda en kopp snabbkaffe innan albumet, med all rätt, adlades till klassiker. ”Blueprint”, som i stort sett gick ut på att Jay-Z var arkitekten bakom – ssh-bwoy! – precis allt har sen dess blivit ett lika starkt varumärke som upphovsmannen själv.

När namnet Jay-Z kopplas ihop med titeln ”Blueprint” väger kombinationen lika tungt som Francis Ford Coppola och ”Gudfadern”. Men tyvärr har albumserien en lika negativ formkurva som ”Rocky”.

När Jay-Z gör ännu ett bokslut om sin egen betydelse och karriär genom att rappa över Alphavilles ”Forever young” på ”The blueprint 3” förtjänar resultatet en upper cut och tre njurslag av Apollo Creed.

Då är Raekwons uppföljare till sin karriärs finaste stund, ”Only built for cuban linx”, intressantare. Likt en hiphopens Sylvester Stallone försöker Wu Tang Clan-medlemmen att skaka liv i en haltande karriär genom att göra en fortsättning på ett mästerverk som överskuggat allt han gjort sen 1995.

Både omslaget och musiken är i princip en exakt kopia av Raekwons genombrott. Men trots att det handlar om en genre där all form av nostalgi brukar vara förbjuden fungerar ”Only built for cuban linx...pt II” förvånansvärt bra. Mest för att den, till skillnad från så mycket annan hiphop på samma nivå, är så uppfriskande brutal.

Låten ”House of flying daggers” bygger på samurajstråkar och kung fu-samplingar och är ett verbalt slagsmål mellan Inspectah Deck, Ghostface Killah, Method Man och Raekwon. Det låter som att Quentin Tarantino har gjort en slasherfilm av tv-serien ”The wire”.

Mycket kan hända, men Chef Raekwon kommer nog aldrig att bli intervjuad av Skavlan.