Krönika

Markus Larsson

Nöjesbladet

Främsta duellen: mellan då och nu

SUNDSVALL. Det osar inte katt i Andra chansen.

Det osar av en helt annan art.

En Varga.

Andra chansen är, för en gångs skull, nåt mer än en samling lyckliga förlorare.

Flera av bidragen hade inte bara platsat i Globen.

Om det fanns nån rättvisa – och det finns det inte, barn – hade exempelvis Loreen, Love Generation och Pernilla Andersson kunnat sitta hemma och borsta tänderna i väntan på Le Grand Final.

I stället för, säg, Sanna Nielsens snarklåt.

Men det här är inte en sån tävling. Det här är en tävling där Linda Bengtzing kan hoppa ner i en gul strut, gapa om riktiga familjefäder och ändå bugga vidare. E de nåt fel på det? Jo tack. Jag trodde, enfaldigt nog, att bidrag där det låter och ser ut som om Lotta Engberg springer fort på ett löpband var körda 2011.

Men i år har folk i alla fall röstat fram den bästa Andra chansen sen Andra chansen uppfanns, både vad gäller spänning och kvalitet.

Många låtsas redan som om de vet hur lördagens dueller slutar. Melodifestivalen lockar fler självutnämnda tyckarmuppar än Champions League. Och kom ihåg – det är alltid lätt att tippa rätt när man har ett resultat.

Att Andra chansen består av idel kvinnor och en sorts Moniker i kjol tänker jag inte analysera närmare just nu. Det finns minst sagt bättre och mer namnkunniga genusexperter än jag.

Det blir ett genrekrig igen. R’n’b står mot visa. Rock går upp mot milf-disco. ”Oh-la-la”-pop slåss mot bombastiska ballader.

Men det finns en duell framför andra. Tävlingens ständiga dragkamp mellan då och nu, tradition och nytänkande, ”den gamla goda tiden”och utveckling blir extra tydlig när Jenny Silver och Love Generation möts i första omgången.

Thomas G:son mot RedOne?

G:son, den långhårige låtskrivaren från Skövde, har en svårslagen förmåga att hitta och återanvända refränger och bryggor och stick och hookar som biter sig fast och plågar folkhemmet som mördarsniglar.

Nåt säger mig att han har ett litet försprång. Opinionen för ett schackfärgat Spice Girls känns för ögonblicket svagare än trupperna som brukar mobilisera bakom Silvers ärkesvenska ABBA-repris.

Och under radarn tassar Sara Vargas lilla popvisa omkring. Med tanke på motståndet ser Vargas chanser kanske blygsamma ut.

Men tassar bäst som tassar sist.

FAKTA

Larssons läckraste

Loreens ”My heart is refusing me”. Har vuxit och blivit ett av tävlingens ess.

Larssons loska

The Moniker. Så här låter migrän.