Satan, Lucifer... nu heter han Christer

Markus Larsson om hur svenska artister säljer sin själ

Deltagarna i Melodifestivalen har mycket att vinna – men förlorarna riskerar att glömmas bort snabbt.
Deltagarna i Melodifestivalen har mycket att vinna – men förlorarna riskerar att glömmas bort snabbt.
NÖJE

Melodifestivalen 2011?

Äh, lägg av. Det är bara november.

Låt mig i stället få berätta en saga om hur svenska artister säljer sin själ vid en mytomspunnen korsning mellan Skövde och Skara.

Walz.
Walz.

Det är för tidigt att dra några slutsatser.

Vid den här tiden på året ska proffstyckarna helst sätta armarna i kors, titta på det småfärdiga artistprogrammet, rynka på näsan med skeptisk min och ställa sig frågan: Elisabeth Andreassen?

Så jag sätter armarna i kors, tittar på det småfärdiga artistprogrammet, rynkar på näsan med skeptisk min och frågar: Elisabeth Andreassen?

Men det finns alltid tid och plats för en saga. Och som alla andra moderna sagor sen filmen ”Nyckeln till frihet” från 1994 ska ni föreställa er att Morgan Freeman läser högt ur resten av krönikan.

Hm-hrrmf. (Konstpaus.)

Det var en gång när bluesmännen lämnade familj och vänner och vallfärdade till en korsväg i södra USA. Där träffade de djävulen och sålde sin själ i utbyte mot ära och berömmelse och framgång och kaffeflickor. Robert Johnson var en av dem.

I dag ser det annorlunda ut.

I dag, år 2010, reser svenska artister till en gammal och undanskymd korsning mellan Skara och Skövde. Och där, medan åskan rullar och blixtar får natten att glöda, möter de ... ja, vem då?

Han går under många namn, beroende på säsong. Satan. Lucifer. Belsebub. Gamle Bockfot. Peter Jihde. Valfri Bagge på TV4.

Men mellan februari och mars på SVT kallar han sig för – Christer Björkman.

Christer Björkman har många erbjudanden.

En permanent plats i ”Ladies night”. En julshow tillsammans med Markoolio. Temakryssning till Finland. Företagsgig för Skandias högsta ledning. Skivsigneringar i en galleria i Gällivare. De kan till och med få sprida sin musikaliska majonnäs på ”Allsång på Skansen”.

I går skrev Brolle och Christian Walz på kontraktet. Men precis som Robert Johnson på 20-talet i USA glömde gossarna att läsa det finstilta.

Visst har de chansen att komma till himmelen (en finalplats i Globen).

Men risken finns att de rasar rakt ner till den stora källaren (åker ut för tidigt i en kall småstad nånstans i Sverige).

En plats där eldarna aldrig slocknar och Hoffmaestro uppträder dygnet runt. Det som i Bibeln kort och gott kallas helvetet.

Och där kan Brolle och Walz få stanna och skåla i gammal konfetti.

I en svavelosande jacuzzi bredvid Andreas Johnson och Carola Häggkvist.