Krönika

Markus Larsson

Close-Up lyckas göra en årsbästa-lista med stil

Markus Larsson rankar musiklistornas kvalitet

NÖJESBLADET

Nu kommer de – årsbästalistorna.

Här är ett urval av de första som brukar sätta ­tonen för svenska medier i december.

Det är dags att granska deras relevans, innehåll och kvalitet.

NME

Etta: ”Hidden” (These New Puritans)

Fungerar kanske som en shoppingguide för folk som vill ha koll på namn som Mount Kimbie. Annars går det inte att ta brittiska magasinet NME på allvar. Snorungarna har genom åren slösat bort alldeles för många överdrivna superlativ till onödiga skitband. Dessutom: årsbästalistor ska helst inte innehålla fler än 30 album. 75 stycken är på tok för mycket. Det säger absolut ingenting. Hur bestämmer man om en skiva hamnar på plats 55 eller 56? Vilka är kriterierna? Vem bryr sig?

Betyg:

Rough Trade

Etta: ”Swim” (Caribou)

Klassisk indiefranchaise och skivetikett. Men listan känns oinspirerad och förutsägbar. Som om experterna snabbt har krafsat ner 100 titlar på ett papper med vänsterhanden. Och Arcade Fire först på plats 21? Kom igen.

Betyg:

Close-Up

Etta: ”Lawless darkness” (Watain)

Det svenska hårdrockmagasinet – ett mer bloddrypande ­alternativ till folkliga och festliga Sweden Rock – har fortfarande inte upptäckt First Aid Kit. Musiken är ofta en studie i obegripligheter. Men presentationen är hård och utförlig och black metal, mycket tack vare att ettan – demonerna Watain från landskapet Uppland – får stort utrymme. Roliga ord: ”häxporr”, ”arslemangel”, ”punktårta”. Kiviks marknad med corpse paint. Men vart tog Ghost vägen?

Betyg:

Sonic

Etta: ”2 steg från paradise” (Håkan Hellström)

Tidningen hade tjänat på att bryta formen och ta ut svängarna. Skivpresentationen har i princip sett likadan ut i tio år. Bonusspåren lyfter helheten: medarbetarnas egna årsnotiser om allt mellan muppen Elmo och Tages samt den långa artikeln om hur svensk indie blev en global angelägenhet.

Betyg:

Pitchfork

Etta: ”Suburbs” (Arcade Fire)

Amerikanska nätsajten Pitchfork, som fokuserar på hipsterindie, har i skrivande stund inte publicerat årets album ännu. Däremot listar de en bortglömd genre: årets bästa musikvideor. Ett oväntat grepp som också är oväntat roligt att titta på. Framför allt tack vare Spike Jonzes Arcade Fire-video. Ett skrämmande mästerverk.

Betyg: