Mörkret gror bakom julens falska fasad

NÖJESBLADET

Filmen ”Livet är underbart” från 1946 handlar om hur en man sakta drunknar av förtvivlan.

Han närmar sig ett broräcke och självmord.

Den är med andra ord en perfekt och modern julsaga.

Det är underligt, men min väska är inte packad.

I år trängs jag inte bland tusentals andra hemvändare på Centralstationen i Stockholm eller Arlanda flygplats.

Jag har varken bokat tåg eller flyg till Kiruna, en liten gruvort där jag föddes och växte upp, precis mellan Gällivare och ingenstans.

Det positiva är att jag inte behöver oroa mig för tidningarnas krigsrubriker om snökaos och panik och min personliga favorit ”den tyska skräckvintern”. I Stockholm innebär minsta lilla minusgrad att kollektivtrafiken får panikångest och sjukskriver sig. Om man dessutom ska

behöva lyssna på snöflingor som skriker ”scheisse” varje morgon är det tack och god natt och auf widersehen.

Sen min bror äntligen flyttade till Stockholm firar min familj jul här, i nollåttornas förlovade land.

Allt känns bra. Men samtidigt ... julen är hopplöst sentimental. Hemlängtan blir så här års lika aktuellt som skinka.

Jag undrar vad som hade hänt om jag inte rest i väg, om jag stannat kvar i Kiruna. Vem skulle jag ha blivit då?

Vad skulle jag ha gjort?

Det svaret finns bara i sagor som Charles Dickens ”En julsaga”. Eller i en svartvit och amerikansk film som är inspirerad av Dickens sedelärande berättelse ”Livet är underbart”.

I filmen stiger en ängel som heter Clarence Oddbody ner från himlen. För att få sina vingar måste han utföra ett mirakel och hjälpa en amerikansk Svenne Banan, bankmannen George Bailey, att återfå tron på sig själv och sitt liv.

Filmen blev ingen omedelbar publiksuccé. Men efter att upphovsrätten hävdes, och de amerikanska tv-kanalerna kunde börja sända filmen gratis på 70- och 80-talet, har ”Livet är underbart” vuxit till en av tidernas största och mest älskade filmer. I USA är den en lika stor jultradition som Kalle Anka i Sverige.

Regissören Frank Capra ville göra varma och positiva filmer. Kritikerna har med viss rätt anklagat ”Livet är underbart” för att innehålla för mycket sentimentalt socker. Att flera karaktärer är stereotyper, att filmen skildrar ett oskuldsfullt USA som bara finns på bio, att dess hyllning till kärnfamiljens roll och Guds goda vilja är gammaldags stämmer också.

Men det är bara glasyren som gjort att historien blivit en julmatiné som SVT kan visa på eftermiddagen. Innerst inne är

”Livet är underbart” mörkare än brända pepparkakor.

George Bailey drömmer hela tiden om att lämna sin idyll, småstaden Bedford Falls. Han vill bli arkitekt och se den stora världen. Men han får offra sina drömmar – utbildningen, karriären, smekmånaden, olika jobberbjudanden – för släkt och vänner och andra olyckshändelser. Och när lån och skulder hotar med konkurs och fängelse tappar han kontrollen. Tack vare en livförsäkring är han värd mer pengar om han dör.

George Bailey önskar att han aldrig fötts. Ängeln Clarence lyssnar och visar att livet i Bedford Falls hade varit ännu värre utan honom. Visionen är lika svart som Lars Noréns polokrage.

Det skickligt regisserade budskapet om att alla människor är värdefulla, hur små och desperata och misslyckande de än är eller känner sig, har med tiden förvandlat ”Livet är underbart” till en julklassiker. Men det är James Stewarts porträtt av George Bailey som gör filmen tidlös.

Ingen kan egentligen identifiera sig med ett konstant fredagsmys och julvärdar i stickade koftor. Den julefriden existerar bara på tv och vykort. Däremot är George Baileys långsamma sammanbrott mitt i vardagen högst allmängiltigt och alltid modernt. Inte minst i dag, när finanskriser och försäkringsbolag åter igen driver utsatta människor till vansinne.

Frank Capra dog 1991 och i en av sina sista intervjuer förklarade han filmens

popularitet med att alla kan känna igen sig i George Bailey.

– Livet är underbart, säger Capra. Men de flesta har också haft perioder när de hellre vill dö än leva.

God fortsättning!

FAKTA

”Studio 60” (tv-serie)

Den briljanta serien blev inte bättre än julavsnittet ”The Christmas show”. Det sändes 2006 och tillägnades offren efter orkanen Katrina som förstörde New Orleans. Musik blir inte vackrare än blåsorkesterns version av ”O holy night”.

Saint Etienne: ”A glimpse of stocking” (julsamling)

Fler än bara fildelare och gruppens fanklubb borde få ta del av ”A glimpse of stocking”. Det är årets julskiva.

Kiruna (julstad)

Kommer alltid att vara mitt Bedford Falls. Saknar dig, din kalla jävel.