Livet efter musiken: Danskt godis & sockar

NÖJE

Betongkeps har fått en ny innebörd.

Årtiondets baksmälla gavs nyligen ut på dvd.

Den finns på musikdokumentären ”Shut up and play the hits”.

Kameran är med när James Murphy vaknar efter den sista konserten som frontfigur i LCD Soundsystem.

Kontrasten mellan bilderna när gruppen uppträder på ett fullsatt Madison Square Garden i New York och scenen när Murphy gosar med sin hund i sängen dagen efter är hjärtskärande. Bara kalsongerna är en svårslagen dokusåpa.

James Murphy har, mycket medvetet, bjudit in ett filmteam som följer honom några dagar före och en dag efter att han, också mycket välplanerat, lade ner sitt band. Det finns hela tiden en misstanke om att han spelar rollen som uppgiven och vilsen rockstjärna.

Men den tomma blicken kan inte fejkas. Den skriker: ”Jag är 41 år, har just avslutat en framgångsrik karriär och vad fan – vad i självaste helvete! – ska jag göra nu?”

Karriären, hur den än var och hur den än blev, är minst sagt eljest. När Murphy slog igenom med LCD Soundsystem, som i princip var ett soloprojekt från början till slut, hade han redan fyllt 30. Första singeln från 2002, punkfunkiga livskrisen ”Losing my edge”, handlade om hur han började tappa greppet, hur ungdomar som kunde tanka ner hela musikhistorien gratis snart skulle förvandla honom till Farbror Dinosaur.

Förr eller senare blir alla nostalgiska. Förr eller senare tappar alla sin egg. Eller som Murphy själv rabblar i ”Losing my edge”:

”But I’m losing my edge to better-looking people with better ideas and more talent. And they’re actually really, really nice.”

Få brukar dock börja sin karriär genom att prata om den bittra insikten.

Och under nästan tio år, på tre kritikerhyllade album och otaliga remixer och tolvor, bevisade James Murphy att han i själva verket låg i framkant.

Det var indierock av folk som hellre jobbade som dj:s. Det var disco framförd av punkare. Det var punk utan distortion.

I dag tänker James Murphy bland annat öppna butiken ”House of good” i Brooklyn som säljer konstiga sockor, danskt godis, kinesiska sneakers och hans absoluta största intresse vid sidan av musiken: kaffe.

”Shut up and play the hits” ger egentligen ingen förklaring till varför Murphy valde att lägga ner LCD Soundsystem när de var som populärast och bäst. Det svaret blåser i vinden.

Men livebilderna från gruppens tre och en halv timme långa farväl är monumentala.

Där bevisar LCD Soundsystem att 2000-talets bästa rockmusik sällan eller aldrig är baserad på gitarrer.