Anton Ewald har dödat rockmyten

Markus Larsson ser ett avskräckande exempel

1 av 2
Anton Ewald.
NÖJE

Det hände grejer i veckan.

Det hände grejer.

Framför allt dödade Anton Ewald rockmyten för tid och evighet.

Amerikanska komikern Bill Hicks hade en underhållande ståupprutin om rock och moral.

Hicks marknadsförde gärna idén om att droger visst kunde ha positiva effekter. Titta bara på alla artister som var höga som troll och gjorde fantastisk musik. Folk som var emot droger kunde därför ta alla sina favoritskivor och bränna dem.

”För helvete, Beatles var ju så ­höga att de till och med lät Ringo sjunga några låtar”, resonerade han.
 

Bill Hicks hatade mycket, men kommersiell pop i form av välkammade pojkband tyckte han riktigt, riktigt illa om. Han menade att de sög Satans *piip*.

Hicks föredrog mer öppet depraverade artister som skrev musik med en pistol mot tinningen. ”I want my rockstars dead!” brukade han skrika.

Men det var 1994. Det är evigheter sedan som Keith Richards och Bobby Gillespie var två intressanta symboler för en alternativ och radikal livsstil. Det är lika länge sedan som romantiseringen av det dramatiska äktenskapet mellan droger och konst tappade sin strålglans.

Att bekymmerslöst fascineras av snygga och populära narkomaners kost­cirkel är antagligen en fas som de flesta går igenom när de växer upp, ungefär som puberteten och vattkoppor.

Men den som, mot förmodan, tyckte att droger var hett och rock’n’roll måste ha fått en träpåle i hjärtat när Anton Ewald gick ut i TV4 och pratade om att han tagit kokain och marijuana. Han framförde, som av en händelse, sin nya singel också.
 

I stället för att förfasa sig över att en ”förebild” för unga människor har använt olagliga substanser går det att vända på myntet. Kan det finnas ett mer avskräckande ­exempel än en intetsägande artist som, med viss möda och stort besvär, har ”sjungit” två låtar i Melodifestivalen?

Kan knark få en tristare och mindre spännande image? Är inte the botten nådd? I en sådan värld borde nykterhet, träning och vegetarisk kost vara den enda möjliga, upproriska och moderna vägen framåt.

Själv gick jag och köpte ett par nya löparskor. Det kändes nästan rebelliskt.

Lyssna på

”Rebel girl” (låt, Bikini Kill)

Som hyllning till Kathleen Hanna har borgmästaren i Boston utnämnt 9 april till ”Riot grrl day”. ­Inte dag för tidigt.

”Biscuits” (låt, Kacey Musgraves)

Countrymusikens coolaste och bästa textförfattare just nu.