Kramkalas med tårar i ögonvrån

NÖJE

Markus Larsson listar årets bästa album

1 HOW BIG, HOW BLUE, HOW BEAUTIFUL (FLORENCE + THE MACHINE)

I år släppte Björk och Florence + The Machine grandiosa album som bearbetade smärtan efter en separation. Kate Bush spökade och knackade i väggarna hos båda två. Men där Björk vände ryggen åt publiken och struntade i vem som lyssnade ville Florence Welch nå alla. Hon gjorde ett allomfattande arenamonument av sin destruktiva ilska, sorg och uppgivenhet.

Men ”How big, how blue, how beautiful” skulle aldrig ha blivit årets album utan gruppens konserter. Musiken kommer till sin rätt först när tusentals människor kramar varandra med tårar i ögonen.
 

2 THE BIG SLEEP (DEPORTEES)

Soundtracket till ett år där det verkade som att världen drabbades av en kollektiv depression. Ingen skrev vackrare poplåtar om att vara förgiftad av likgiltighet, förlamande ångest och en förförisk längtan efter att få ge upp än Deportees.
 

3 SOMETHING MORE THAN FREE (JASON ISBELL)

Precis som Bruce Springsteen gjorde på ”The ­river” lyfte Jason Isbell blicken, gick utanför sig själv och började berätta om anonyma lantliga småstadsliv med en glödande och klassmedveten värme. Rösterna, karaktärerna och berättelserna känns lika levande som ens egen uppväxt.

4 TO PIMP A BUTTERFLY (KENDRICK LAMAR)

5 I LOVE YOU, HONEYBEAR (FATHER JOHN MISTY)

6 HONEYMOON (LANA DEL REY)

7 FOR THE YOUNG (ANNA TERNHEIM)

8 THE EPIC (KAMASI WASHINGTON)

9 KIDDO (TOVE STYRKE)

10 TRAVELLER (CHRIS STAPLETON)