Alla har en egen berättelse om Bowie

1 av 7
NÖJE

David Bowie är död.
Jag läser den meningen igen.
Och igen.
Det går inte att ta in.

När min telefon plingar till tidigt på morgonen blir jag kall.
David Bowie är död, 69 år gammal. Cancer.
Många stjärnor har dött genom åren, så sorgligt många.
Men det här är första gången jag börjar huttra.
Jag kan bara stå och titta ut genom fönstret. Morgonrusningen har precis börjat och svarta skuggor skyndar mot tunnelbanan i snön.
Och när jag tittar på min skivhylla – jag tillhör generationen som fortfarande samlar på musik i fysisk form – undrar jag hur många titlar som hade saknats om jag inte hade upptäckt David Bowie.
Hur skulle popmusiken ha utvecklats utan honom? Hur hade den låtit?
Framför allt – hur hade den sett ut?
Bowie gifte ihop rockmyter, popmelodier och mode och gjorde, som ingen annan före honom, ett konstverk över sin karriär och offentliga liv.
Utan honom hade popmusiken, som de flesta av oss känner den, varit mycket tråkigare, mer förutsägbar och alldeles för heterosexuell.
Det slår mig också vilket kusligt sammanträffande det är att han släppte ett nytt album precis innan han dog. Var han medveten om vad som väntade? Vad ville han berätta med sin senaste singel ”Lazarus”?
Titeln, texten och videon som regisserades av Johan Renck – var allt ett planerat och genomtänkt farväl? Det vore så... very Bowie.
Men jag vet inte. Allt det där är bara torra fakta och spekulationer som kanske inte säger någonting alls.
Bowie var ständigt närvarande i samtiden utan att ens behöva släppa några skivor eller göra några turnéer. Han märktes och syntes ändå i
andra artisters, konstnärers och modeskapares arbeten. Och de flesta som älskar musik och konst och mode – allt hänger ihop – har också en
egen berättelse om Bowie.
För några år sedan berättade min bror att en av våra morbröder älskade David Bowie när han växte upp på sjuttiotalet. Han brukade spela hans skivor med fönstret öppet. Låtar som "Life on Mars?", "Drive in saturday" och "Starman" dånade över den lilla gården i Kassa, två mil söder om Pajala i Tornedalen.
Det är en av de finaste anekdoterna om David Bowie, och min egen familj, som jag har hört. Jag känner inte min morbror, inte på riktigt, men den lilla storyn gjorde att vi ändå kom lite närmare varandra.

Och att en brittisk androgyn rockstjärna fick min morbror att leva och drömma på en plats och i en glesbygd som ligger flera ljusår från
sminkade män, kosmisk boogie, urban hedonism och platåskor är väldigt vackert. Jag älskar den bilden av popmusik och dess förmåga att
förändra, eller åtminstone lyfta, anonyma och vardagliga liv.
Genom sin musik och person gjorde David Bowie världen större och mer spännande för alla som, oavsett bakgrund, älskade och beundrade och
lyssnade på honom.
Att förändra sitt liv, att våga bli någon annan eller att våga vara sig själv, att ständigt utvecklas – ingen förvaltade de grundprinciperna inom pop och konst bättre än Bowie.
Jag kommer åtminstone inte på någon annan just nu. Det är svårt att tänka klart.
Det sägs att David Bowie grät i studion när han sjöng refrängen i hitsingeln "Absolute beginners" på 80-talet. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte. Jag väljer att tro på det varenda gång jag hör låten, den kanske mest romantiska och livsbejakande kärlekslåten Bowie gjorde. Jag ser tårar på en artists kinder.

”If our love song, could fly over mountains Could laugh at the ocean, just like the films There's no reason, to feel all the hard times

To lay down the hard lines, it's absolutely true”
Det finns mer ikoniska låtar, jag vet. Men för mig började allt med "Absolute beginners".
Jag lyssnar hellre på den i dag än skriver att David Bowie är död en gång till.
Det senare går ju inte att ta in.

Allt om David Bowies död

DAVID BOWIE DÖD: Hustruns starka farväl

EXPERTEN: Bowie hade rätt - Liv kan finnas på Mars

BILDEXTRA: Stjärnans liv och karriär i bilder

LÄSARNA: Så minns vi David Bowie - läs chatten

VÄRLDSSTJÄRNORNAS HYLLNINGAR: ”Jag är förkrossad”

TIDNINGSETTAN PÅ DÖDSDAGEN: ”En ny dag för Bowie”

SONENS FINA HYLLNING: ”Kärlek till er alla”

STEEN OM MÖTET MED BOWIE: ”Han var fantastiskt sympatisk”

TOG FARVÄL – GENOM VIDEON: ”Lazarus” regisserad av svenske Johan Renck

BILDEXTRA: Världen i sorg

SÅ MINNS DE SVENSKA STJÄRNORNA BOWIE: ”Han var allt jag hade som mobbad tonåring”