”Det här kan bli hur hemskt som helst”

1 av 2 | Foto: Foto: GEFFEN
Duff McKagan, Slash, Axl Rose, Steven Adler och Izzy Stradlin i Guns N’ Roses originaluppställning 1988.
NÖJE

Tre spontana reaktioner på att Guns N’ Roses återförenas:

Åh, nej.

Åh, nej.

Åh, nej.

Teaterhostade du just i handen och påpekade att Guns N’ Roses inte kan återförenas eftersom gruppen aldrig har splittrats?

Lugn. Det stämmer. Sätt dig ner.

Men det krävs mer fantasi än vad som finns i fem säsonger av tv-serien ”Game of thrones” för att kunna kalla cirkusföreställningen som Axl Rose turnerat med sedan 1998 för just Guns N’ Roses.

Axl N’ Rose hade varit ett mer passande namn. Eller varför inte Axels Pack?

Har exempelvis någon försökt att lyssna på albumet och härdsmältan ”Chinese democracy” sedan det släpptes 2008? Musiken kan få dig att skrika mer än Drew Barrymore i skräckfilmen ”Scream”.

Det fanns två behållningar med Axl N’ Rose.

Den ena var att Axl ett tag anlitade en gitarrist som enligt ryktet brukade bo i en bur, hade en hink på huvudet och kallade sig för Buckethead.

Den andra var att Tommy Stinson från The Replacements spelade bas. Resten var en bluff.

Att Guns N’ Roses återförenas understryker två saker som samtiden har lärt oss:

1 Inga band eller artister slutar längre. I dag är poängen snarare att lägga av, fyra av en ”sista konsert” och sedan göra comeback till större applåder, mer uppmärksamhet och fetare pengar.

2 Inget, precis inget, är heligt. Det här innebär bara att vi snart får se apokalypsens fjärde ryttare på Bråvalla – Oasis. Syrgas, tack.

Guns N’ Roses var ett av de sista rockbanden där publiken brydde sig om att lära sig namnen på samtliga bandmedlemmar. (Försök att komma på vad alla i Coldplay heter.) Även i Sverige går gruppens mest älskade låtar – ”Welcome to the jungle”, ”Sweet child o’ mine”, ”November rain”, ”Paradise city” – i arv mellan generationerna. Ungefär som ”Den blomstertid nu kommer” och ”Främling”.

Men det var också ett band som kulminerade på sitt debutalbum, eller möjligtvis på det makalösa Ritz-giget på musikkanalen MTV 1988. Efter det bestod kreativiteten mest av medlemsbyten. Flera av de bästa låtarna på kolosserna ”Use your illusion I” och ”Use your illusion II” skrevs i själva verket före ”Appetite for destruction”.

Det enda som har läckt om Guns N’ Roses och gruppens återförening är att gruppen ska uppträda på amerikanska musikfestivalen Coachella 16 och 23 april. Förutom Axl Rose är två originalmedlemmar konfirmerade: basisten Duff McKagan och hatten Slash.

Och det bör påpekas – utan en av grundarna, gitarristen Izzy Stradlin, är det fortfarande inte Guns N’ Roses på scen. Utifrån den mest logiska laguppställningen är det bara ett rockband med en trummis som heter Ferrer i efternamn.

Det kan komma att låta och bli hur hemskt som helst.

Men själva underhållnings­värdet är naturligtvis 24 karat. Det har alltid varit roligt att läsa om Guns N’ Roses.

Den planerade intervjun som Axl Rose nyligen skulle göra med Jimmy Kimmel är kanske ett talande exempel på vad som väntar.

Män som har bitit vakter i benet på Berns i Stockholm och badat med delfiner i offentliga musikvideor brukar ha ett rykte att leva upp till.

Axl Rose ställde in.

Larssons popskala

Foto: AFP

Alicia Vikander

Oscarsnominerad för Bästa biroll i filmen ”The danish girl”. Det är stort. Men för bästa biroll? Lika underligt som att juryn även placerade Rooney Mara, som spelar den självklara huvudrollen i ”Carol”, i birollskategorin.

”Insidan ut”

Noterar lyckligt att en av mina absoluta favoritfilmer på senare år, alla kategorier, nominerades till Bästa manus.

Vemod

Vemod i ”Insidan ut” borde även ha nominerats till Bästa huvudroll. En svårslagen och oförglömlig filmhjälte.

”Mad Max: Fury road”

Fick tio Oscarsnomineringar. Tio? En film där folk åker ut i öknen och vänder? Allt är Kalle Anka. ALLT ÄR KALLE ANKA.

Alan Rickman (1946–2016)

Hej då, Severus Snape, Hans Gruber, Harry i ”Love actually” och inte minst – Sheriffen från Nottingham.

David Bowie (1947–2016)

Det här tog. Tack och farväl.

Markus topp 3

1 ”The big short” (kommande film)

Isande obehagligt och befriande cyniskt om den amerikanska bostads- och bankkrisen 2008. Brad Pitt ser inte bara ut som Robert Redford i filmen. Han verkar även ha ärvt den stilmässiga förebildens moraliska samvete.

Foto: JERKER IVARSSON.

2 PJ Harvey (artist)

I år aktuell med nytt album och turné och konsert på Way Out West. Trycker på ”gilla”-knappar och röda hjärtan tills pekfingret avgår.

3 ”The secret life of pets” (trailer)

Animerade taxar kliar sig med köksvispen, en bulldogg skäller på ekorrar, en katt käkar kalkon, en pudel headbangar till System Of A Down – jag

utgår kallt från att det här är

ett mästerverk.