En tomat hade varit en bättre vinnare än Måns Zelmerlöw

Måns Zelmerlöw.
Foto: JERKER IVARSSON
Måns Zelmerlöw.
NÖJE

Läs på egen risk

Den här krönikan innehåller en av de mest skrämmande topplistorna som någonsin har publicerats i Sverige.

Programmet heter ”Sveriges bästa”.

Det går på TV4.

Varje vecka får kanalens tittare rösta fram ”det bästa” i olika kategorier. Det tredje programmet handlade om Sveriges bästa artister.

Mycket oroväckande. Flyglarm och sirener börjar tjuta redan innan vinjetten.

Ens oro lindras inte direkt heller av att programledaren David Hellenius kallar påhittet för ”den ultimata topplistan”.

Där försvinner alla förmildrande tolkningsmöjligheter. Det finns inget ”just nu” i den ultimata topplistan. Underförstått är det där de bästa svenska artisterna genom tiderna.

Och resultatet? Andas djupt. Nu blir det drag under galoscherna. Här är ”den ultimata” topplistan: 

1. Måns Zelmerlöw 2. Håkan Hellström 3. Zara Larsson 4. Avicii 5. Carola 6. Björn Skifs 7. Darin 8. Thåström 9. Tomas Ledin 10. Lars Winnerbäck/Jerry Williams

Sluta skrika. Dämpa er. En i taget, tack. Jag vet att det finns många frågor här. Först och främst: det handlar om soloartister och inte band. Så ABBA, Kent, The Latin Kings, The Knife med flera går bort.

Men Winnerbäck och inte Ulf Lundell? Och inget ont om suveräna Zara Larsson – men en bronsmedalj redan nu? Och varför delar Winnerbäck och Williams på tiondeplatsen? Fick de osannolikt nog exakt lika många röster? Eller beror det på att båda har ett efternamn som börjar på bokstaven ”w”?

Jag tänker inte slösa en massa tid på den mest uppenbara idiotin — topplistans rangordning, innehåll och vilka som inte är med, till exempel. Det är roligare att kasta sig rakt in i lejonets gap:

1. Måns Zelmerlöw

Wow, vad hände där? Påminn mig hur många utsålda arenakonserter och stilbildande album som hans karriär består av nu igen?

Jag hade inte blivit mer förvånad om så David Hellenius vänt sig mot kameran och sagt:

”Och på första plats har vi — en tomat.”

Det hade varit rimligare. Ja, jag syftar på grönsaken som bland annat används i pastasåsen bolognese.

Hur många som röstade via kanalens hemsida? Oklart. TV4 är inte lika noga med att redovisa sina röstsiffror som SVT under Melodifestivalen.

Det finns flera viktiga lärdomar här. Precis som i kommentarsfält där Sverigedemokraternas organiserade slasktrattar går loss behöver alla seriösa poplistor en hård, kunnig och noggrann redaktör.

För det andra borde listan genast döpas om till ”Sveriges populäraste artister just nu hos människor som fattat var man ska rösta”. Kom inte och säg att det handlar om något annat.

Annars är tredje programmet av ”Sveriges bästa” inget annat än ett historielöst och pinsamt gyckel.

David Hellenius är förstås medveten om hur dumt allting är. När han intervjuade Darin kunde han lika gärna ha gått ”all in” och gallskrikit:

”FÖRSTÅR DU HUR ULTRASJUKT DET HÄR ÄR? HERREGUD! VAD ÄR DET SOM HÄNDER? DU ÄR FÖRE THÅSTRÖM OCH ROBYN!”

Måns Zelmerlöw såg själv hedervärt beklämd ut efter sin vinst.

Men ”Zemlan” fick i alla fall framföra sin nya singel, vad nu den hette?

FAKTA

Larssons topp tre

1. ”22, a million” (album, Bon Iver)

Skivan kommer att leva långt efter att vi begraver 2016. Ingen gör just nu bättre americana än Justin Vernon. Med en envis och ständig utgångspunkt från Peter Gabriels symfoniska melodier skjuter han upp den ärketraditionella americanascenen i rymden.

2. ”Westworld” (tv-serie, HBO Nordic)

Påkostad science fiction-serie baserad på filmen från 1973 med samma namn. Varenda avsnitt ser lika påkostad ut som en Hollywoodfilm. Ensemblen, med namn som Anthony Hopkins och Evan Rachel Wood och Ed Harris, är lika rik. Genom att kombinera klassisk western med artificiell intelligens försöker HBO att skapa en ”Lost”-liknande franchaise. Det utstuderade våldet mot kvinnor, en ”genre” som HBO uppenbarligen älskar, är svårt att smälta. Men de fyra första avsnitten bygger annars upp en lovande start. (Premiär på HBO Nordic måndag 3 oktober.)

3. Justin Bieber (popartist)

Hade oturen att se första konserten med en krasslig och trött Bieber. Men ”Baby” innehöll allt som var och är fantastiskt med popmusik. ”Baby, baby, baby, ooooh!”