Kiruna är perfekt för en thrillerserie

Markus Larsson slår hål på myterna om ”Midnattssol”-staden

1 av 2
Peter Stormare, Leïla Bekhti, Gustaf Hammarsten och Richard Ulfsäter spelar bärande roller i ”Midnattssol”.
NÖJE

Det är märkligt att se en tv-serie som utspelar sig i min gamla hemstad Kiruna.

Desto mer glädjande att ”Midnattssol” på SVT är en bra thriller.

Mycket tack vare att manuset sätter en av Sveriges äldsta synder i centrum.

Markus Larsson.
Markus Larsson.

Egentligen är det underligt att inte fler tv-serier och filmer placeras i Kiruna. Den världsberömda avkroken är perfekt för noir och skräck. Det saknas inte direkt dramatiska miljöer.

Gruvan som lyser upp vintermörkret med apokalyptiska färger och spyr ut tjock rök året runt. Den intensiva och påträngande midnattssolen som gör sommarnätterna djupt surrealistiska. Den obarmhärtiga naturen, alla ändlösa mil av fjäll och vattendrag och sjöar och myrar där människor kan försvinna och kroppar gömmas undan. Plus kärva invånare som helst sköter sig själv och skiter i auktoriteter. Om Stephen King inte hade haft Maine skulle han ha gnuggat händerna.

Har visserligen inte bott i Kiruna på 20 år, men jag kan dock inte minnas att folk lapade i sig lika mycket kaffeost som i ”Midnattssol”. Den gnisslande fogmassan är trots allt en av de äckligaste uppfinningarna vid sidan av ”delikatessen” surströmming.

Och sedan när började kirunaborna att fira midsommar med prydliga kransar i håret och väna visor? Vad har jag nu missat? Just den scenen känns nästan lika overklig som den färgstarka nåjden Bangkok Jori.

Motorn i ”Midnattssol” är den underliggande misstänksamheten mellan svenskar och svenskar som tillhör den samiska minoriteten. Det är ett laddat ämne som seriens skapare Måns Mårlind och Björn Stein angriper på ett oväntat hårt sätt.

Jag har verkligen inget tolkningsföreträde i frågan, men jag upplevde aldrig en lika flagrant och öppen rasism i Kiruna när jag växte upp.

Men i dagligt tal, över en kopp kaffe vid arbetsbordet, i korridorerna i skolan, i bastun efter jobbet och på fester flög ibland obehagliga fördomar, vandrings­sägner och skämt genom luften.

Som att en släkting till en annan släkting hört att galna samer brukade spänna upp stållinor på deras marker för att hugga huvudet av skoterförare.

Eller att renhjordar avsiktligt föstes ihop i tunnelmynningar för att tågen skulle köra ihjäl dem. Motivet? Försäkringsbolagens pengar. ”Vi och dem”-uppdelningen fanns där, under ytan.

Ibland känns det som om serien ritar en överdriven karikatyr av motsättningarna. Men ingen kan heller påstå att manusförfattarnas dramatik saknar verklighetsbakgrund. Det är kanske bättre att samhällets spänningar och konflikter och en av Sveriges äldsta synder, den orättvisa behandlingen av vår ursprungsbefolkning, även tar plats i fiktiva och påkostade actionserier än att de inte syns alls.

I dag vet vi vilka sajter och politiker som växer i tystnaden.

Markus topp 3

1 Bob Dylan (Nobelpristagare)

Med tanke på den växande och dråpliga irritationen över rockartistens tystnad tål det att upprepas: Bob Dylan är inte skyldig oss något. Inte ens om du är invald i Svenska akademien.

2 ”Divorce” (tv-serie, HBO Nordic)

Sarah Jessica Parker är bra i den mörka relationskomedin. Men det är Thomas Haden Church som verkar ha haft roligast under inspelningarna.

3 ”Du fria (Nisj remix)” (singel, Silvana Imam & Håkan Hellström)

Asch, det räcker att två av Sveriges bästa artister hörs i samma låt. Mer behöver jag inte veta.