SD-dumheterna får huvudet att spricka

1 av 2
”Ingen destruktiv kultur”Vad skulle hända med ”Inglourious basterds”, Valerie Solanas och Johnny Cash om SD fick igenom sin motion?
NÖJE

Och där sprängdes mitt huvud igen.

Pang!

Anledningen är som vanligt en SD-politiker.

I veckan skrev bland andra tidningen ETC och sajten Festivalrykten om motionen ”Inga skattemedel till destruktiva kulturyttringar” som lämnats in av kommunpolitikern Jonas Sjögren under Sverigedemokraternas partistämma i Västerås.

Kommuner ska enligt förslaget ”ha som uttalad policy att aldrig stödja kulturarrangemang där vålds- och drogromantisk musik framförs”.

Sjögren är särskilt orolig för en specifik genre. Han skriver:

”Flera av de stora hiphopbanden i Sverige sjunger texter som uppmanar till bilbränning och stenkastning samtidigt som de romantiserar våld och droganvändning. Dessa utgör mycket dåliga förebilder för ungdomar i dessa områden.”

Redan här börjar huvudet att spricka av dumheterna.

Det är som om den korkade videovåldsdebatten på 80-talet aldrig hänt. Enligt motionens förklaringsmodell riskerar människor att börja kasta sten och bränna bilar för att de lyssnar på musik. Glöm klassklyftor och samhällsstrukturer.

Underförstått är också att ungdomar ”i dessa områden” är mer lättpåverkade och farliga än kids som lyssnar på exakt samma låtar men som bor på finare medelklassadresser.

Men vänta. Det blir ännu bättre. När Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson Aron Emilson ombeds att förklara vad som definierar ”destruktiva kulturyttringar” svarar han att riktlinjerna bör gälla all kultur som romantiserar våld och droger:

”Om det gäller musik ska det naturligtvis gälla alla typer av musikgenrer, om det gäller teater ska det gälla alla typer av genrer där, eller film, eller vad det nu kan vara som förs fram eller ställs ut med aktivt stöd av kommunen.”

Oj då.

Bara kontrollapparaten för att hålla koll på allt som kan fördärva våra ungdomar måste i så fall bli gigantisk. Tänk om skattemedlen råkar gå till anarkistisk punk, bloddrypande och satanistisk black metal, en filmvisning med ”Unglorious basterds” av Quentin Tarantino, en brutal och uppviglande hard core-konsert, en teaterpjäs av Valerie Solanas och pappas gamla favorit Johnny Cash.

Johnny Cash? Tja, det vore väl inte direkt lämpligt om någon spelade ”Folsom Prison blues” i ett offentligt dj-set. Där sjunger Cash iskallt ”I shot a man in Reno just to watch him die”. Och texter om att skjuta en man i Reno bara för att se honom dö borde rimligen vara mer moraliskt förkastligt än raptexter om att fjutta på bilar, eller?

Frågan är väl vilka ”yttringar” som skulle vara garanterade skattemedel i ett land som styrs av Sverigedemokraterna. Är spelschemat under partiets festival i Sölvesborg i somras en fingervisning? Bland namnen märktes bland andra Blippblopporkestern med Andreas Rimheden, John Wildcat & Vildkatterna och Ultima Thule.

Partiets främlingsfientliga värdegrund får stort utrymme i debatter.

Men vi borde kanske prata mer om hur trist precis allting i Sverige skulle bli om SD fick makten.

FAKTA

MARKUS TOPP 3

1. Bob Dylan (nobelpristagare)

Bob kommer föga överraskande till utdelningsceremonin. Han vill åtminstone. Kan vi vända blad nu och gå vidare?

2. ”Hitmaskinen” (bok, John Seabrook)

Med utgångspunkt från svenska Cheiron-studion och Max Martin berättar journalisten på The New Yorker om de moderna låtskrivarfabrikerna. En obligatorisk, och ibland obehaglig, läsning för alla som vill förstå samtiden och dess musik bättre.

3. ”Time” (låt, Sabina Ddumba)

En av årets bästa låtar. Slut på meddelandet.