Little Jinder är egentligen för bra för ”Så mycket bättre”

1 av 3
NÖJE

Little Jinder är egentligen för bra för programmet.

Men det är fint att hon presenteras på bästa sändningstid.

Vad var det där? Vad hände? Backa bandet. Precis där mot slutet. Stopp.

Hm.

Det är lite Kalle Ankas julafton över alltihop.

Det känns som om Danny Saucedo och Little Jinder gör en märklig ”Så mycket bättre”-cover på Lady och Lufsen.

Men Danny har lite problem. Han puttar på köttbullen, i det här fallet låten ”Super 8”, med nosen. Men han får inte bullen över tallriken. Spagettilasset verkar vara mer svårforcerat under inspelningen på Gotland än i Disneyfilmen.

Han slutar, andas, och börjar om. Slutar, andas och börjar om. Känslorna som låten och texten väcker i honom verkar kvävande.

Spänningen stiger. Det är sista straffsparken i en fotbollsmatch. Ska Danny göra mål eller gå av planen med gamnacke?

Men till slut sätter Danny Saucedo sin cover i nättaket. Alla deltagare runt middagsbordet jublar. Vilken lättnad. En applåd till.

”Super 8” var något av en revansch för Danny efter förra veckans rungande stolpskott – versionen av Freddie Wadlings ”Ships”. Han är mycket bättre när han frammanar sin inre Usher och tar i för kung, fosterland och Little Jinder.

Annars börjar jag bli lite orolig över deltagarnas popkoll.

Att gemene man inte känner till Little Jinder är kanske inte så konstigt. Men musiker och artister? Och förra veckan kunde ungefär lika många absolut ingenting om Freddie Wadling, vilket är direkt pinsamt. Det borde genast anordnas en grundkurs om rocken för framtida ”Så mycket bättre”-stjärnor. Det finns en stor värld att upptäcka utanför deras självupptagna bubblor.

Däremot slarvades inte artisterna lika mycket med Jinders musik. I vissa fall blev hennes grundmurade känsla för ord och melodier tydligare.

Det var för övrigt ”Så mycket bättre”-versionen av Little Jinder som mötte tv-tittarna, och inte artisten som gjorde en intervju med rockjournalisten Fredrik Strage i tidningen Café.

I den sa hon bland annat:

”Den som klär sig helt beige är förmodligen pedofil. Eller fågelskådare. Eller akademiker. De vill smälta in i naturen för att komma undan med sina sjuka intressen.”

Så underhållande får man inte vara i ”Så mycket bättre”. Men det är tydligt att Little Jinder är bättre och roligare på egen hand än som TV4-produkt. Och att någon kan bli provocerad av att hon halsar tequila med Filip Hammar i tv säger rätt mycket om vår sjuka värld. Det är ungefär lika upprörande som att köpa en kanelbulle på Ica.

En liten fråga bara. Spådamen? Var det verkligen ett nödvändigt hokus pokus?

Jag kan förstå och sympatisera med Magnus Carlsons förvirrade blick.

Vad är nästa steg? Ska Malin Berghagen hälsa på med ett medium och lära deltagarna att jaga spöken på vinden?

Det är så dumt, allting.

FAKTA

”Keep on dreaming” (Magnus Carlson)

Carlson väljer en låt från Little Jinders undanskymda debutalbum. På något sätt lyckas han hitta en upplyftande refräng i den sorgsna balladen. Han hörde The Smiths när han lyssnade på Jinders original. Men i hans hittills mest lyckade cover i programmet låter han som Weeping Willows på prozac.

”Vita bergens klockor” (Lisa Ekdahl)

Ekdahl gör säkert rätt när hon gör om ”Vita bergens klockor” och får den att handla om hennes eget liv när hon var lika gammal som när Jinder skrev låten. Men sådana här storslagna och ungdomsrusiga refränger passar henne dåligt.

”Sommarnatt” (Tommy Nilsson)

Ja, vad skulle Tommy göra? Jinders uttryck ligger flera kontinenter från hans land av lugna mysfavoriter. Little Jinder var inspirerad av Noice. Herr Nilsson låter i sin tur som om Tomas Ledin står på ett studentflak och jeansrockar.

”Luft för dig” (Freddie Wadling)

Av det lilla man fick höra – överlägsen alla andra. Han fångar det trasiga och ensamma i låten med stor precision. Textraden ”Mörkret du bär inom dig skrämmer mig” skulle kunna vara en albumtitel i Wadlings diskografi.

”I'm gonna die without you” (Jill Johnson)

Dags för banjo. Jill Johnson är klippt och skuren för programmet. Musiken kanske svajar, men hon nitar dit vartenda framförande. Hon sadlar om ”Dö” och parkerar den på den rockiga och ruffiga sidan av Nashville. Men jag undrar fortfarande när hon ska börja sjunga riktig country.

”Super 8” (Danny Saucedo)

Versionen av Freddie Wadlings ”Ships” var ett helgerån inför miljonpublik. Vad var det för något? Forskarna sitter fortfarande kvar i labbet och kliar sina hakor. Den dramatiska covern på ”Super 8” fungerar mycket bättre. Det här var inte Melodifestivalen-Danny. Det var "Brinner i bröstet”-Saucedo. Det vill säga artisten som har en framtid.