Trist och tunt – Danny var med för tidigt

NÖJE

”Wooosch!”

Vad var det?

Det var 90 minuter av ditt liv som du aldrig mer får igen.

Det blev tydligt att Danny Saucedo var med i programmet för tidigt.

Nu ska detta inte tolkas som ett angrepp på Danny Saucedos person.

Eftersom manuset kräver att artisterna kommer med något personligt till bordet, gärna en kris, ett obligatoriskt parti som kan tonsättas med ledsen musik, blir det som att kritikerna i slutändan recenserar deltagarnas liv.

Men det vore både hjärtlöst och omöjligt. ”Så mycket bättre” är ingen dokumentär. Det är ett trivsamt vuxenkollo där alla inblandade kan presentera mer eller mindre friserade versioner av sig själva. De vet exakt vad de ska lämna ut och säga. Det unika är och förblir de spontana och hjärtevärmande reaktionerna under och efter tolkningarna.

Det var intressant att Little Jinder ändå ställde frågan om varför någon väljer att medverka i exempelvis ”Idol”.

”Idol” och ”Let's dance” och Melodifestivalen kan göra dig känd och du kan få en publik. Men det garanterar aldrig en karriär. Hur ska man hantera uppmärksamheten efteråt om man aldrig har stått på egna ben utan den?

Danny Saucedo har ställt upp i allihop och, utifrån vad han berättade i programmet, farit rätt illa av det. Att vara marionett i populära tv-format är att ta på sig en trång tröja. Till slut kan den bli kvävande. Vad ska man göra och ta vägen när showen är slut? Att ”bara” bli tvåa i Melodifestivalen antar genast gigantiska proportioner. Vem är man?

Det fanns inte tid, men artisterna hade gärna fått prata ännu mer om det ämnet. Någon gång vore det också kul om de ärligt och uppriktigt förklarade framför kamerorna varför de är med i covermaskinen ”Så mycket bättre” också. Men det lär väl inte ske förrän en person som driver med Gud blir president i USA.

Avsnittets största problem var låtarna. Det är ont om den varan i Saucedos katalog. Alla famlade och trampande snett. Spjuvern Tommy Nilsson valde till och med att sjunga till Danny via sin mobiltelefon.

Aj då.

Singeln ”Brinner i bröstet” är annars det stora utropstecknet. Där finns tydliga tecken på att Danny fortfarande har en annan och personligare karriär framför sig.

Om några år skulle ett ”Så mycket bättre”-avsnitt om honom ha haft en kraftigare musikalisk substans. Nu blev just den delen antingen tunn eller larvig.

Men nog om det.

Till alla er som tycker att kritiker ska hålla truten och inte ha en massa åsikter om populära tv-program har jag en tidig julklapp.

På allmän begäran, och ännu en gång  –  här är en kort och garanterat objektiv krönika om det sjätte avsnittet av ”Så mycket bättre”:

Sex deltagare satt runt ett bord på Gotland. Alla sjöng. Jill Johnson trampade baskagge. Lisa Ekdahl spelade bas. Magnus Carlson visade bringan. Programmet innehöll reklamavbrott. Och Tommy Nilsson ropade ”knulla, knulla”.

Varsågod. Ha nu en objektivt trevlig helg.

FAKTA

”Baby goodbye” (Freddie Wadling)

Den här gången var versionen i rutan så diffus och skissartad att den knappt går att bedöma. Utkastet har en lätt, postpunkig reggaefeeling. Men det märks att Wadling kämpar med pojkbandsrefrängen. Rätt artist, fel låt.

”Your grace” (Jill Johnson)

Jill är inte rädd för det personliga i texterna. Och det är inte många som sjunger varmt om sin pojkväns ex. Men musiken känns feg och ofärdig. Det hade gått att göra mer av countrykänslan och soulkörerna.

”If only you” (Lisa Ekdahl)

Alla som någonsin har lyssnat på Lisa Ekdahl känner igen sig. Men det finns inte mycket att ta av. Det generiska i originalet skiner även i genom här.

”Så som i himlen” (Tommy Nilsson)

Tommy sjunger en samhällsmedveten låt via sin telefon. Om han skulle ha suttit lite längre bort från Danny än en bodslängd skulle det kanske finnas en poäng med upptåget. Oengagerat och fantasilöst.

”Amazing” (Little Jinder)

”Amazing” var ett lysande nummer i Melodifestivalen. Utan några specialeffekter som den vita Michelingubbe-liknande overallen smäller inte EDM-raketen lika högt. Och det går att tolka låtar på andra sätt än att hela tiden sänka tempot.

”Brinner i bröstet” (Magnus Carlson)

Danny Saucedos bästa låt kommer inte till sin rätt här. Arrangemanget är struttigt och blekt och trevande. Synd. Det märks att Carlson hade kunnat sjunga topplocket av låten.