Julmusik ska vara hejdlöst nostalgisk

Det är en årlig tradition.

Strax före första advent brukar jag och min storebror Mattias träffas och spela in julskivor till nära och kära. Kalla oss gärna för ett par professionella julnördar.

Det har blivit några brända cd-skivor genom åren. Låtarna har varierat men proceduren är alltid densamma.

Vi laddar med den finaste romglöggen vi kan hitta och spelar sen våra favoriter ända tills gryningen sticker in huvudet genom fönstret och tomtetjoar ho ho ho.

Den här listan är framtagen under liknande former. Våra jurydiskussioner om vad som skulle vara med och vad som skulle röstas bort har brunnit lika intensivt som två meter höga tomtebloss.

Att lyssna på julmusik ska kännas som att se en romantisk film där Billy Crystal och Meg Ryan handlar julgranar i New York.

Vår lista är därför väldigt amerikansk. Musiken är dessutom hejdlöst sentimental och nostalgisk. Poängen med julen är trots allt att se tillbaka och rannsaka gamla triumfer, synder och förluster. Det är först vid nyår som man förhoppningsvis tar sig i kragen och blickar framåt.

Vissa låtar är också plågsamt sorgliga. Allt annat vore förljuget. Glädjens högtid har alltid gått hand i hand med den mest utsatta och förtvivlade ensamheten.

Och några spår är egentligen inga julinspelningar alls?–?de har bara den rätta tonen, känslan och atmosfären.

Det handlar kort sagt om pop, rock, gospel, soul och jazz som ni sällan eller aldrig hittar på slarviga samlingar som heter ”Absolute Christmas”.

Hörde jag ett amen?

Bra.

Nedräkningen till världens bästa jullåt någonsin börjar?…?nu.