”Suspicious minds” är bästa låten – någonsin

NÖJE

På fredag är det exakt 25 år sedan Elvis Pres-ley gick ur tiden.

I den här spalten högtidlighåller vi hans minne genom att en gång för alla slå fast att "Suspicious minds" är den bästa låt som någonsin spelats in.

Skulle inte ha något emot att vara i Memphis just nu.

Där har den årliga ” Elvis Week” just inletts.

Hundratusentals mer eller mindre vettlösa fans från hela världen är på plats och ägnar hela veckan åt att på alla tänkbara – och några otänkbara - sätt fira minnet av den enda kunglighet USA haft.

Allt kulminerar med ett fackeltåg vid Graceland natten till den sextonde och det brukar vara så massivt att myndigheterna får stänga av Elvis Presley Boulevard i alla riktningar.

För fem år sedan, vid 20-årsjubileet, var vi fler än

40 000 som vandrade upp till graven - de sista fick vänta till långt in på förmiddagen.

Sjukt?

Ja, lite.

Virtanen spottade och svor och talade, som den Dylan-konnässör han är, om att ”pity the poor immigrants” senast vi såg spektaklet.

Men jag gillar det.

Jag har sentimentala böjelser och tycker det är väldigt vackert att en simpel sångare kan orsaka sådan uppståndelse.

Men i år får Memphis klara sig utan Bjurre.

Jag sitter på en strand på Jylland och läser James Ellroy och kommer i väg till The Promised Land först i helgen.

Men just på fredag lovar jag i alla fall att spela "Suspicious minds".

Om och om igen. Det är ju, som sagt, den bästa låt som någonsin spelats in.

Så brukar jag beskriva även Smokey Robinsons ”The tracks of my tears”, Ronettes ”Be my baby”, Rolling Stones ”Sympathy for the devil”, Dylans ”Like a rolling stone”, samme Dylans ”Positively 4th street”, Gram Parsons ”The return of the grievous angel”, Aretha Franklins ”Don't play that song”, The Bands ”It makes no difference”, Charlie Richs ”Feel like going home” Velvet Undergrounds ”Sweet Jane”, Bowies ”Heroes”, Undertones ”Teenage kicks”, Oasis ”Wonderwall” och Håkan Hellströms ”Ramlar”.

Men det får jag inte göra mer.

”Suspicious minds” är den ultimata låten. Den perfekta. Den bästa.

Även Bon Jovi kommer snart med en 11 september-skiva.

Jaha.

Som en cyniker jag känner sa här om dagen:

Om den förbannade bin Laden vetat att de skulle leda till så många halvtaskiga rockplattor hade han aldrig iscensatt de där terrorattackerna.

Det känns konstigt att säga, men den nya Red Hot Chili Peppers-skivan verkar väldigt bra.

De ledar- och kulturskribenter som tycker att "You"re missing", den absoluta höjdpunkten på nya Springsteen-skivan, är för banal och platt är samma människor som tycker om Springsteen för skit som ”Murder inc” och inte inser att han är som allra störst i nummer av typen ”I wanna marry you” och ”Back in your arms”.

Såna ska man bry sig väldigt lite om.

Så semestern är slut?

Min börjar nu. Ha ha ha.

Orsaker till extas