Han ger er det ni bara låtsas att ni får av Bruce

NÖJE

100 000 köpte biljetter till Ullevi.

99 850 av dem gick inte och såg Southside Johnny på Daily News i Stockholm i onsdags.

Varför då?

Sydsidans Johnny gör ju samma sak som Bruce - bara bättre.

Skrev något liknande efter Ulf Lundells maratonpremiär i Kristinehamn häromdagen.

Men beskrivningen "Bättre än Bruce!" passar ännu bättre på Southside Johnny.

Han saknar vännens grandiosa artistiska visioner, är inte i besittning av särskilt mycket karisma och har avsevärda begränsningar både som låtskrivare och som textförfattare. De gånger han haft något att komma med på den fronten är det i regel just Springsteen, eller Miami Steve, som förbarmat sig med någon överbliven sensation.

Men som liveartister har New Jerseys två mest hängivna rock"n"roll-missionärer i princip varit jämbördiga genom åren.

Bruce hamnade tidigt på de större arenorna och lika tidigt stod det klart att Johnny aldrig skulle lämna klubbscenerna.

Men de har ändå följt samma gamla soul-revue-recept - och nått samma häpnadsväckande resultat.

Skillnaden är att Southside Johnny fortfarande gör det på samma sätt.

Han är fortfarande den vita inkarnationen av Sam & Dave och vägrar överge övertygelsen om att alla som går och ser honom måste försättas i ett tillstånd av ren extas, no matter what det kostar i form av söndersjungna stämband, sönderdansade fötter och utmattande Detroit-medleyn.

En daterad hållning kanske. Lite barnslig. Vuxna artister ska kanske vara politiskt korrekta hellre än svängiga.

Men det är faktiskt inget vi bryr oss om på Daily"s. Vi får inte höra ett ord om elfte september, men i gengäld får vi dansa, skråla med i "Walk away Renee" och för en endaste kväll utan slut känna oss lite lyckligare än vi egentligen är.

Så, ni andra 99 850: Gå och kolla nästa gång Southside Johnny kommer till stan. Av honom får ni det ni numer bara låtsas att ni får av Bruce.

Hiphop kan vara svårt att få grepp om för gamla rockgubbar, men gillar man inte Missy Elliott gillar man inte musik överhuvudtaget.

Ett sånt lustigt sammanträffande att det bara är artister som råkar vara aktuella med nya skivor som brinner så hårt för den goda saken och ställer upp i TV:s välgörenhetsgalor.

Som Woody Allen säger i Stig Björkmans ypperliga intervjubok "Woody om Allen", apropå motsättningen mellan fantasi och verklighet: "Jag hatar verkligheten. Och ändå är ju den dessvärre, som du vet, det enda stället där man kan få sig en rejäl stek till middag".

Om jag är rätt informerad börjar SVT sända fjärde säsongen av "Sopranos" på söndag.

Verkligheten är ändå helt okej, ibland.

För övrigt anser jag att värmeslingor i badrumsgolvet är en av Guds greatest hits.

Orsaker till extas