Nu gör galenskapen entré i schlager-SM

NÖJE

Ja du, Andrés Esteche.

Tänk om du tävlat i det här bleka och underliga startfältet i stället.

Då hade du ju vunnit.

Nu går Barbados vidare med en låt som inte är ens hälften så bra som ”Just like a boomerang”.

Man brukar inte kunna dra särskilt långtgående slutsatser av de tjuvlyssningar SVT:s schlagerstab – också känd som positiva klubben – varje onsdag serverar oss i det fria ordets tjänst.

Men den här gången är det i alla fall lätt att konstatera ett faktum:

Startfältet i Luleå är svagt.

Klart svagare än det i Jönköping.

Och våldsamt mycket svagare än det i Göteborg.

Alla som tävlade i Scandinavium, med möjligt undantag för Kerli & Locatelis, hade varit vinnarkandidater i den här delfinalen.

Just Andrés Esteche skulle ha gått direkt till final med sin ”Just like a boomerang”, därom är jag helt övertygad.

Men Berts mest lovande Mendez-wannabe bad tydligen själv om att få tävla i hemstaden Göteborg i stället för här uppe i det skrämmande Norrland.

Big mistake, Andrés. Huge! Superhuge!

En annan iakttagelse man redan nu kan göra är att detta svaga startfält rymmer fler egendomligheter än tidigare. Nanne Grönvall, Sarek och välkammade duon Robert Wells och Sofia Källgren kommer alla till start med låtar som ? ja, hur ska jag säga?

Antingen blir de klassiker. Eller också döms de till evigt liv som förhånade kalkoner.

Fast den sortens avvikelser ber jag att få applådera.

Det har funnits tendenser till viss likriktning i de första två tävlingarna, viss slätstrukenhet. Det är inte bra. Melodifestivalen ska erbjuda ett visst mått av galenskap också – och här kommer det.

Till och med Thomas Hall, den nye schlagergeneralen på SVT, nämnde min mamma i går.

Hon äger den här tävlingen.

Att startfältet håller låg klass innebär inte på minsta vis att det blir mer lättippat.

Men i inspelat skick framstår Barbados ”Bye Bye” som den hetaste segerkandidaten.

Det är egentligen inte mycket till låt men den har en effektiv slinga och i den här konkurrensen kan det räcka.

Även Style och Liverpool hör i kraft av hyggliga melodier till utmanarna.

Sen kan säkert några av knäppgökarna blanda sig i leken också, särskilt om de kompletterar med uppseendeväckande scenshower.

Och på den punkten brukar åtminstone Nanne Grönvall vara ett pålitligt kort.

Från schlagermenyn på mitt hotell kan man beställa både Biff Pontare och Chicken a la Pling. Luleå lever upp.

Kan inte låta bli att skänka den arme Magnus Carlsson en liten tanke. Han byter grupp och stil – då ser hans gamla grupp äntligen ut att gå till final i hans älskade melodifestival.

Hör ni tänder gnissla i Stockholm vet ni alltså varifrån ljudet kommer.

Plötsligt går Lill-Babs förbi i hotellreceptionen.

Det är så stort att det svartnar för ögonen.

Hela Luleå Hockey var med på planet upp i går.

Riktigt vad det har med nånting att göra vet jag inte, men ändå.

Killer Ass, käre gamle Killer Ass, har lokalsinne som en nykläckt talgoxe.

I går skulle vi femhundra meter mellan två hotell i centrala Luleå – och kom halvvägs till Pajala.

Per Bjurman