Europa gillar buskis och udda dåligheter

NÖJE

Fame vinner på lördag.

Men har inte en chans i Riga.

Där är det egentligen bara Östen Med Resten som kan vinna.

Det kommer att bli som vanligt fram i slutet av maj.

Vi står där i den baltiska vårsolen och tycker att vi är givna vinnarkandidater.

Säkert dras jag själv med i hypen och författar storvulna krönikor om att "Give me your love" är startfältets överlägset starkaste låt.

Men let"s face it.

Europa är inte så intresserat av de förment proffsiga popdängor vi envisas med att skicka till Eurovision-finalen.

De senaste årens resultat visar att de som tittar föredrar skämt, buskis och udda dåligheter.

Därför har jag under de här fyra schlagerveckorna tjatat om att Brandsta City Släckers, i all sin vulgaritet, vore en lämplig vinnare.

Men "15 minuter" var så urbota kass att de aldrig kunde utmana.

Därmed faller ljuset på Östen Eriksson och hans hälsingländska skojare till kompmusiker.

De är inte alls lika dåliga och smaklösa som brandmännen. Tvärtom, Östen Med Resten bottnar i genuin musikalitet. Men det är likfullt buskis de ägnar sig åt och med buskis fäller man Europa.

Svenska schlagerfans vill emellertid inte kännas vid såna sanningar. Jag får ständigt mejl om att Östen Med Resten skulle komma att skämma ut Sverige om de fick åka till Lettland.

"Se på Frankrike. De satsar alltid på kvalitetslåtar", rasade en Fredrik så sent som i går.

Ja, men så är Frankrike ett av fyra länder som, i kraft av sina ekonomiska resurser, alltid har en plats i finalen garanterad.

Eljest kan vi vara fullständigt försäkrade om att de där "kvalitetslåtarna" - ofta riktigt sura musikaluppstötningar - skulle göra för Frankrike vad finskan brukar göra för Finland.

Men diskussionen är hypotetisk.

Östen Med Resten vinner inte.

Vi kommer åter att skicka ett sämre plagiat av något som redan ligger på de "riktiga" listorna och så kan vi åter rasa mot de dumma européerna som bara gav oss en sketen åttondeplats.

Kom ihåg var ni läste det först.

Jag älskar Stockholm och att efter fyra veckor out there åter få trampa dess gator känns som tivoli varje dag.

Men ingen kan påstå att det direkt blir någon feber över en schlagertävling i den lätt blaserade huvudstaden och vore jag Thomas Hall - en tanke som både förskräcker och lockar - skulle jag lägga finalen i en småstad.

Göteborg till exempel.

Fast mig kvittar det ärligt talat om Sverige vinner.

Jag håller alltid på Spanien, Portugal, Frankrike, Cypern, Grekland och - framförallt - Malta.

Det är dit det vore roligast att resa...

Den kraftigaste skiljelinjen mellan tittare och jurygrupper tror jag kommer att gå vid Sarek.

Killer Ass kommer och gastar om att alla artister han träffar tycker att jag är taskig mot honom.

Jojo, lätt att säga när man bara träffar fotografen Killer Ass.

Jag umgås med chauffören Killer Ass.

Skillnad det.

Allra mest håller jag, egentligen, på Jill Johnson.

Hon sjunger bäst, har snyggast kjol och ligger stilmässigt närmast det jag själv tycker om.

Så chocka gärna med en röst på Skånes Shania Twain.

MELODIFESTIVALEN 2003