Dags för Vegas att leva upp igen

NÖJE

Inte nog med att de gav henne en summa motsvarande halva det här landets BNP för att signera ett treårskontrakt.

De byggde en helt ny arena åt henne också – för 50 miljoner dollar.

Och nu, på tisdag, är det äntligen premiär för Celine Dions nya supershow på Caesars Palace i Las Vegas.

Skulle jag vilja vara där?

Är Kermit en groda?

Celine Dion hör kanske inte till den typ av artist jag tältar utanför Globens biljettkassa för att få se. Hon har en sjyst pipa och nya popplattan ”One heart”, är bättre än man skulle kunna föreställa sig. Men det är vanligtvis väldigt mycket musikal över madame och jag har samma förhållande till musikaler som Dracula har till dagsljus.

På tisdag skulle det emellertid inte betyda någonting. På tisdag glittrar Strippen som den, vad gäller ren scenunderhållning, inte gjort sedan The Rat Pack höll hov i The Copa Room på gamla Sands.

Celebriteterna flygs in från Los Angeles, spotlights spelar på den svarta ökenhimlen, svala kvinnor i aftondress och eleganta män i frack paraderar på röda mattan, dry martini-glasen klirrar och världens tyngsta high rollers gör sig beredda för långa efterfester runt crapsborden.

Det är det Las Vegas jag alltid letat efter.

Och omvänt:

Det är den typ av evenemang Las Vegas om inte alltid så i alla fall de senaste åren letat efter.

Sedan 11 september 2001, då den amerikanska turistnäringen i princip gjorde halt på stället, har lågkonjunktur rått runt USA:s populäraste resmål (de hade 35 miljoner besökare per år som mest) och man jagar effektiva sätt att bryta dödläget.

Störst hopp sätts till den nya megaresort, Le Reve, älskade innovatören Steve Wynn öppnar lagom till stadens 100-årsjubileum 2005.

Men till dess är Celine-showen på helt nybyggda Colosseum vid Caesars Palace, enligt förhandsrykten en av de mest spektakulära showerna någonsin, att betrakta som en mycket bra temperaturhöjare.

Här har vi en riktig världsstjärna – inte en Wayne Newton och inte en Engelbert Humperdinck – som kommer att uppträda fem dagar i veckan, 40 veckor om året, i tre år.

Viva Las Vegas – igen.

Per Bjurman