Han är kung av Hultsfred

Moneybrother slog till under hårdrocksbrölet

NÖJE

HULTSFRED

Det står en sju-åtta tusen och lyssnar på Queen of The Stone Ages sega hårdrockbröl.

De stackarna missar därmed stunden då kungen av Hultsfred 2003 presenterar sig.

Moneybrother gör en helt klassisk spelning i Atlantis-tältet.

Gav redan i går uttryck för förhoppningar om att Moneybrother skulle kunna upprepa Marit Bergmans bedrift och "göra" en Håkan.

Men Anders Wendin och hans vänner nöjer sig inte bara med det.

Med sin fenomenala blandning av soul, Dexy's-pop, gospelrock och Clash-stämningar förvandlar de Atlantis-tältet till en kyrka.

Det är klassisk soul-revue.

Det är James Brown-show.

Det är Springsteen -78.

Det är allt ni kan tänka er, på en och samma gång - och jag har inte upplevt något så besjälat och svängigt i ett festivaltält sedan Al Green frälste Roskilde för åtta år sedan.

Jisses, de börjar där andra slutar, med en långsamt stegrande och, till sist, våldsamt intensiv "Reconsider me".

Sen bara gasar de.

Under resan får vi höra odödliga versioner av exempelvis "It's been hurting all the way with you, Joanna", "Keep the hurt at bay" och slutligen "Stormy weather".

Utan tvekan årets Hultsfredskonsert.

Så varför var du inte där.

Vad är din ursäkt?

Queens of The Stone Age?

Herregud.

Själv funderar jag på hur jag egentligen ska bedöma det här.

Jag hävdar ju med en åsnas envishet att årets program är rent futtigt, men nästan varje konsert jag går på är lysande.

Å andra sidan väljer jag bort väldigt mycket också.

Och det är väl just så det är.

Låter man bli att se de band och artister man inte gillar går det att ha väldigt roligt även på en halvdan Hultsfredsfestival.

Viktor Brobacke, Moneybrothers trombonist, är för övrigt en av de mest underhållande scenpersonligheter man kan se i Sverige idag.

Varför i hela friden har band som Her Majesty, The Concretes och Florence Valentin placerats på demoscenen?

"Kuk är mord", står det på årets underligaste flagga. Tvärtom, skulle jag vilja säga.

Mord är kuk.

Per Bjurman