Drottningen är korad - Robyn är bäst i år

NÖJE

ÖSTERSUND

Hon är inte störst.

Men bäst.

Därför utser jag Robyn till popsommarens drottning.

Det spelar ingen roll att regnet strilar ner. Det är ändå fest när Robyn är på scen.
Foto: JAN LUTHMAN
Det spelar ingen roll att regnet strilar ner. Det är ändå fest när Robyn är på scen.

För första gången på flera år har det varit viss konkurrens om den titeln.

Den svenska musikbranschen är nämligen påfallande gubbig.

Vart man än tittat de senaste somrarna har det varit män, män och män igen.

Och där det bara är män blir det alltid mindre kreativt, mindre vitalt och mindre kul. Där det bara är män brukar man också kunna dra slutsatsen att moderna tankar på anständiga mått av jämställdhet inte slagit rot.

Men den här sommaren är det, trots det unkna klimatet, ändå en bunt damer som klivit fram på allvar.

Marit Bergman har hottat upp Kalas med sin besjälade powerpop. Kajsa Grytt har följt upp briljanta skivan "Är vi på väg hem?" med en serie intima, förtätade spelningar. Dilba har åkt runt med en synnerligen ambitiös show och, om ni frågar mig, fått oförtjänt grinig kritik. Lisa Nilsson har svängt hyggligt på sin kant. Och så har ju Carola gjort braksuccé med sin jubileumsshow - trots att den bara skiljer sig marginellt från fjolårets föreställning.

Men bäst av dem alla är Robyn.

Coola, kaxiga, hårdsvängande Robyn Carlsson från Södermalm i Stockholm.

Hon har nästan smugit sig ut på turné. Gjort begränsat med väsen om sig.

Nästan verkat mån om att undvika för mycket uppmärksamhet.

Vilket är synd. Robyn hade kunnat välta hela landet. Det vet vi som sett henne. För vi har fått vara med om en sprakande, brakande, suverän jävla fest.

Som här i Östersund.

Jag går småsur från konsert med ett Buddaboys som lyckats måla hela tillvaron grå.

Så kommer jag upp på Stortorget.

Och allt bara exploderar i färg och lust och ångande värme.

Det spelar ingen roll att regnet strilar ner. Inte att heller att sångerskan själv gör sig skyldig till några flamsiga missar.

Det är fest ändå.

Ni kanske minns att Robyn ett tag rörde sig i riktning mot något som var väldigt likt new age.

Allt det är borta nu.

Den här sommaren får vi se en rå och modern r"n"b-show med praktiskt taget hela tonvikten på det heliga svänget.

Det är väldigt... ja, jag drar mig för att skriva sexigt för då skickar puritanerna mejl om att jag ägnar mig åt gubbig flåsighet.

Men jag menar, vad somliga i sin självtillräcklighet än vill tro, inte så.

Jag menar att det i Robyns framförande finns ett slags sensualism, ett slags sinnlighet och ett slags hetta som är ytterst ovanlig i det här potatisätarlandet, där hälften av alla besökare man ser på konserter inte ens kan klappa i takt.

Där ni sexigheten.

24-åringen hör också till landets allra bästa sångerskor - bara Titiyo, Lisa Nilsson och någon till kan konkurrera.

Och så slås jag av hur många utmärkta låtar hon hunnit ge ut under sin relativt korta karriär.

En konsert av det här slaget liknar i mångt och mycket en enda lång hit-parad.

Ännu har ni chansen att se Robyn.

Hon spelar i Göteborg 10/8, Stockholm 15/8 och Malmö 16/8.

Ta er dit. Det är sommarens drottning som uppträder.

Sommarens kung? Honom utsåg vi tisdags. Per Gessle heter han.

Utmanarna var i allra första hand Marit Bergman och Moneybrother.

Så där har ni prinsessan respektive prinsen.

Utan män som Sam Phillips hade det aldrig blivit så här fantastiskt.

Vila i frid, store pionjär.

Orsaker till extas

Per Bjurman