Inte lätt att prata med Stålmannen

NÖJE

BORLÄNGE

Har träffat såna som Lou Reed, Bruce Springsteen, Tom Waits, Iggy Pop, Johnny Thunders och Ulf Lundell.

Än sen?

Vad är det mot att plötsligt stå öga mot öga med Bernt Ljung?

Så hette min allra första idol.

Bernt Ljung.

Han var målvakt i Rolf Zetterlunds magnifika upplaga av IK Brage - och sedermera även i AIK och landslaget.

Han var också storebror till min bäste kompis, Anders.

Och ett av min uppväxts mest magiska ögonblick inträffade då jag, elva år gammal, mutades med Bernts avlagda träningsoverallbyxor för ett inhopp i Bukta BK.

Jag ville egentligen inte. Bukta BK var Anders konstiga hobbylag och befolkades av tioåriga hårdingar från the wrong side of the tracks.

- Men kom igen nu. Vi är kort om folk, sa han - lika påstridig då som nu.

- Nä, jag gillar inte att spela fotboll.

- Det är klart du gör! Det gör alla!

- Men jag har inga kläder med mig heller.

- Du får låna de här brallorna. Det är Bernts gamla.

- Woha! Spelar jag mittfält eller vad?

Bukta BK fick den dagen stryk av Tomtarnas IF med 10-0. Den framstående baskettalangen Bjucken Björk gjorde fyra mål.

Men jag var lyckligast på planen ändå. Jag spelade ju i Bernt Ljungs byxor.

Det hände också att Bernt kom hem till pappa Rolf och mamma Ulla när jag var där och rotade bland lillebrors Dexy's Midnight Runners-skivor.

Såna gånger stod jag stum och förskräckt och bara kisade i nåt hörn.

Det var ju som att Stålmannen landat på grusgångarna i Hushagen och gick omkring som en vanlig man.

Så har det fortsatt.

Vi har, via Anders, setts några gånger under årens lopp och jag har aldrig kunnat säga ett pip.

Men nu finns plötsligt ingen återvändo. Jag ska till Borlänge med bil och Anders, också känd som Space Age Baby Jane, behöver få ett paket levererat till Stålmannen.

Så vi ses.

Paketet levereras.

Och Bernt, i dag tränare för den gloriösa Bragetrupp som går som en slåttermaskin genom division 2 västra Svealand, försöker få i gång en konversation om den pågående säsongen.

Jag minns inte så mycket, men tror mest att jag hummar och nickar.

Dagen efter ringer Space Age Baby Ljung och skrattar.

- Du var sammanbiten har jag hört. Brorsan undrar om du överhuvudtaget är intresserad av det här med fotboll.

Men så är det.

Det spelar ingen roll hur många gånger man träffar kända människor man beundrar. De som var störst när man var liten förblir de mest magiska och ouppnåeliga.

Så sorry, Bernt.

Jag menade inte att vara kort i tonen. Jag var bara osäker på hur man tilltalar Stålmannen.

Ligger för övrigt bara på en brygga och tittar upp i himlen. Behöver inget tycka, behöver inget tänka, behöver inget lyssna på som jag inte väljer själv.

Min vanliga fina sida har semester. Den återkommer 7 september.

Orsaker till extas

Per Bjurman