"Sin city" får inte missas

NÖJE

NEW YORK

Enda felet med "Sin City" är att Michael Madsen inte har en större roll.

Michael Madsen är ju ändå det bästa som hänt filmvärlden på den här sidan Lee Marvin.

Det har gått närapå en månad sedan jag såg Robert Rodriguez-regisserade "Sin city", men den sitter kvar.

Jag tänker på den om inte dagligen så i alla fall lika ofta som jag tänker på, säg, nya Eldkvarn-skivan.

Sånt händer nästan aldrig, numer.

Ifjol såg jag bara fyra Hollywood-filmer som överhuvudtaget gjorde något slags bestående intryck:

"Closer", "Sideways", "Million dollar baby" - och givetvis "Spiderman 2".

I övrigt var det, precis som under större delen av 2000-talet, tv-serier som stod för den sortens upplevelser det egentligen är meningen att Hollywood ska stå för.

"The Avitior"?

Men herregud, den var ju nästan lika stentrist som "Gangs of New York". Martin Scorsese gör nuförtiden filmer på samma sätt som Pink Floyd gör skivor.

"Sin City" flyger dock med samma vingkraft som ett riktigt bra "Oz"-avsnitt - absolut inga jämförelser i övrigt.

Den är alltså en filmatisering av Frank Millers tecknade serie med samma namn och jag kan försäkra att ni aldrig sett något liknande.

Helt jävla skruvad, tycker somliga.

Otroligt innovativ, säger jag.

Som en blandning fransk film-noir, "Tom & Jerry" och underskattade "Kill Bill" (ja, Pet Sounds-kunden Tarantino är givetvis inblandad, som "gästregissör) - med skådespelarinsatser det faktiskt blixtrar om.

Mickey Rourke gör en comeback av Elvis-68-dignitet, britten Clive Owen är nästan lika storartad som i nämnda "Closer" och vad jag tycker om Jessica Alba törs jag inte berätta för då kommer de där antiporr-anarkisterna hit och slår även mig med baseballträn.

Sen är det Michael Madsen då.

Jag tror man kan säga att jag älskar Michael Madsen.

Han är cool och tuff och snygg och hans tolkningar av vedervärdiga praktpsykopater som Mister Blonde i "Reservoir dogs" och Rudy i "Getaway - Rymmarna" är så fruktansvärt lysande att filmdukarna brukar gå sönder.

Att han inte är mer känd beror bara på att han inte vill själv. Det ser man om inte annat under intervjun i extramaterialet till dvd-utgåvan av just "Reservoir dogs" - en av världens fem bästa filmer. Han är alldeles för cool för att orka bry sig om ära - och det är förstås just därför han är så bra.

I "Sin City" ser man honom bara i några få scener, företrädesvis misshandlandes Bruce Willis.

Det känns lite snopet.

"Sin City" är som gjord för Virginia Madsens brorsa, som han faktiskt råkar vara.

Det är å andra sidan som i "Thelma & Louise", där han har en pytteliten biroll som Susan Sarandons pojkvän.

Michael Madsen lyckas lysa upp filmen i alla fall.

"Sin City" har svensk premiär i slutet av juli.

Missa den och jag blir arg.

Orsaker till extas

Per Bjurman