Timbuktu showade loss på min balkong

NÖJE

NEW YORK

Gelinas har aldrig sett dem förut och slår volter av lycka under Stones show på Garden.

Själv tycker jag det är mer upphetsande när Timbuktu håller konsert på min balkong.

Gelinas är egentligen hip hop- och reggae-man och anser till vardags att rocken måste dö.

Men han har också en soft spot för stora folklighetsövningar och blir därför helt tagen när Rolling Stones rockar på Madison Square Garden.

-Rock "n" roll asså, säger han när vi efteråt rullar mot hotellbaren där det falskeligen utlovats att Mick Jagger ska festa senare samma natt, rock "n" roll är verkligen grejen.

Jaja.

Jag känner mig lika bedragen som efter turnépremiären i Boston i somras.

De gör för all del en sensationell "Sway" -inklusive lysande Ronnie-solo - och jag får äntligen höra den skrovliga "As tears go by" och ingen kan låta bli att älska den underbart stuffiga versionen av "Get off of my cloud".

Men sedan premiären har förtroendet för materialet från nya "A bigger bang" tydligen avtagit ytterligare, för nu är setlistan nästan helt helt renons på nyheter och känslan av att "Världens största rockband" bara åker runt med ytterligare en greatest hits-show blir ännu påtagligare.

Det är beklämmande.

"A bigger bang" är ju bra på riktigt, till skillnad från alla andra album bandet släppt de senaste 25 åren, och för en gångs skull fanns förutsättningarna att Stones skulle kunna vara något mer än en simpel turistattraktion.

Timbuktu är roligare.

Han kommer en kväll över för att ta emot den Rockbjörn ni haft vänligheten att ge honom och spontant soloframträdande utbryter.

Med tanke på den skånske rapparens höjdrädsla är det en bra mycket mer imponerande bedrift än att Jagger plockar fram "As tears go by".

För inte nog med att Höken tvingar ut honom på min balkong, 48 våningar ovan Manhattans asfalt, för att ta bild.

Den skånske rapparen är ingen Shaquille O" Neals och tvingas därför stå på min gamla resväska, den med Leksands klubbmärke, också.

Stjärnan ser aningen skakad ut.

Men likafullt sjunger han hela "Alla vill till himlen men ingen vill dö" för oss - med brinnande inlevelse.

Suveränt.

Gelinas, rockhataren, vill dock inte höra om det.

Han lutar sig tillbaka i den mjuka fåtöljen på Villards bar, sippar lite Makers" och säger:

-Det är rock "n" roll som gäller.

Orsaker till extas

Per Bjurman