Det är magiskt här just nu

NÖJE

NEW YORK

Som den store Jonathan Richman sjunger:

I love springtime in New York, springtime in New York, I do.

Det är magi här nu.

Trots att Richman själv kommer från Boston är hans ”Springtime in New York” en av de bästa New York-låtar som någonsin skrivits.

Med några enkla – för att inte säga barnsliga – penseldrag lyckas den förment nervöse excentrikern förklara exakt hur det känns på Manhattan just nu.

Hur det är att promenera nerför andra avenyn i tunn, kortärmad skjorta strax innan skymningen, när solen värmt den mjuka luften till 25-gradig sinnlighet och en ljummen vind rasslar lite sömnigt i lövverken i den lilla parken vid tolfte gatan.

Uteserveringen utanför Virage är fullsatt, det doftar sött av matos och blomster och man lutar sig lite slött mot en vägg på St Marks Place med en cigg och kan inte låta bli att le åt flickorna som stolt paraderar förbi i sina finaste kjolar.

Och i Tompkins Square Park a couple is meeting ...

Sen kommer sommaren med sin bedövande fukt och jag har visserligen ett slags pervers förkärlek även för den – värmeböljor i storstäder känns så ... Kojak! – men bättre än just nu blir New York aldrig.

Så kom hit.

Eller ladda åtminstone ner ”Springtime in New York”.

Kinas president är på besök i Washington och han höll häromdagen på att utlösa en variant av det klassiska who’s-on-first-base-skämtet, ni vet det Dustin Hoffman tröskar med i ”Rain man”.

Snubben heter ju Hu, vilket på engelska uttalas som ”who”. Så när Alon, en israelisk restaurangmanager och vän jag ofta pratar politik med, sa att Kinas president landat svarade jag:

– Hu.

Alon tittade förbryllat upp och sa igen:

– Kinas president.

– Ja, Hu.

– Men va fan, hör du inte? Kinas president!

Det är alldeles sant och var i alla fall väldigt roligt just då.

Det enda konstiga med sågningarna av Julia Roberts Broadwaydebut är att recensenterna verkar så förvånade.

”Hon brukar ju vara så bra”, skriver dom.

Jaså, när då?

Fåntrattarna har förblindats av frökens skönhet, men som jag alltid sagt:

Never trust a pretty face.

Läser Carl-Johan Bergmans betraktelser från en USA-resa på Falu-Kurirens blogg och de är så bra att jag börjar längta hit – fast jag redan är här.

Orsaker till extas

Per Bjurman