Hon ler och säger: Ni är ett sött bögpar

NÖJE

NEW YORK

Johan T har just bäddat ner sin halvårsgamla son i barnvagnen och jag höjer ett glas calva för en avskedsskål.

Då kommer en ung kvinna fram, lägger huvudet på sned och säger:

– Ni är det sötaste bögpar jag någonsin sett.

Det är alldeles sant det här.

Vännen och konkurrenten Johan T ska flytta hem efter två år på Manhattan och vi går på Les Halles för en sista gemensam attack mot Anthony Bourdains köttslamsor.

Med sig har Johan sin son, en bedårande liten filur som heter Alfred och är sju månader gammal. Han brukar vara världens gladaste bebis och ägnar merparten av sina dygn åt att le lyckligt, men den här onsdagen har han vid en sista rutinkontroll hos sina amerikanska läkare fått en massa sprutor och är lite ängslig.

Så Alfred vill inte ligga i vagnen som står intill bordet. Han vill sitta med pappa. Och när pappa ska ut på muggen får farbror Biffen ha honom i sin famn också. Inte mig emot. I love the kid.

Tanken att det skulle vara något anmärkningsvärt med synen av en spänstig liten chihuahua från Vetlanda, en korpulent mas och en bebis, den slår mig aldrig.

Men den slår andra, tydligen?…

Johan har just fått en trots allt trött Alfred att lägga sig i vagnen och över magnifika droppar calvados börjar vi diskutera om vad som egentligen var coolast – att träffa Mike Tyson eller att se raketuppskjutning på Kennedy Space Center.

Då kommer hon fram, en hårt tatuerad blondin som suttit i baren och utan vår vetskap studerat vad hon tydligen betraktar som en oemotståndlig scen.

– Är det er bebis? frågar hon.

Jag tittar förvirrat upp ur min calva-kupa.

– V-va?…?!?

Fröken tatuering lägger huvudet på sned och ler ömt.

Sedan kommer det:

– Ni är det sötaste bögpar jag någonsin sett.

I säkert en minut sitter jag och Johan som fågelholkar och försöker ta in vad vi just varit med om.

Not that there’s anything wrong with it, som dom säger i Seinfeld, men?…?ja, man behöver ju inte vara reaktionär för att bli paff en sådan gång.

Att Johans vackra hustru, Lisa, lite senare kommer och hämtar Alfred – för till Manitoba’s kan han inte följa med, hur trevlig han än är – tror jag att bilden så att säga korrigeras.

Men Johan skjuter den tanken i sank.

– Det förstår du ju själv, säger han, dom trodde det var vår nanny som var här och hämtade ungen?…

Jaha, det är väl så det är då. Big Papa Biffen har fått kille och son. Vad härligt.

Per Bjurman