New York - lika bra som i filmen

NÖJE

NEW YORK

Går till doktorn.

Och älskar det.

För det är ju, likt allting annat här, precis som på film.

Det är ett återkommande tema i den här spalten, men eftersom det filmiska i den amerikanska tillvaron aldrig upphör att förundra och kittla måste jag spinna ett varv till.

Som svensk är man ju, till följd av sin i allmänhet rent hedonistiska konsumtion av filmer och tv-serier made in USA, så bekant med olika slags amerikanska miljöer att vistelser här blir extatiska deja vu-upplevelser.

Jag är exempelvis övertygad om att de allra flesta av oss vet betydligt mer om amerikanska rättsprocesser än om svenska. Vi har ju faktiskt suttit genom hundratals i serier som "Boston legal" och filmer som "Misstänkt för mord" (med Harrison Ford...väldigt bra, om ni glömt).

Så när jag förra våren lyckades krångla mig in i rättssalen under Michael Jacksons rättegång uppe i Santa Maria var det inte stargazer-euforin i att ha Jackson på armslängds avstånd som fick Biffen att fräsa en tärning.

Det var det faktum att jag för första gången fick höra den klassiska amerikanska domstolslingon live.

"All rise!". "Objection!". "Sustained". Eller - som det oftast hette där uppe i norra Kaliforniens vinodlartrakter - "Overruled..."

Likadant artade sig ett besök på en polisstation - en precinct! - på nedre Manhattan för en tid sedan. För att inte tala om förmiddagen i Vita huset häromsistens. Jag pekade upphetsat i alla riktningar. "Där gjorde president Bartlet det", "Kolla, där stod Kevin Costner i den där Kubakrisfilmen..."

Nu ska jag till doktorn med en axel som krånglar och skakar i galopperande hypokondri.

Men skräcken klingar av i samma gamla det-här-är-ju-precis-som-på-film-rus som vanligt när jag kommer in på den spatiösa Upper East Side-mottagningen och i högtalarna hör rena "ER"-serenaderna:

"Doctor Cohen, please pick up line two""

Magi!

Efter en undersökning som går oändligt mycket bättre än jag i mina amputationsneuroser föreställt mig får jag bli film själv också.

Jag sträcker fram en näve och säger, med allt jag har av Gene Hackmansk värdighet.

- Thank You, Doctor....

Utanför väntar Lexington Avenue med sitt gytter av tutande bilar och brölande ambulanser och dödsföraktande cykelbud och gapiga affärsmän som stressar förbi med rykande kaffemuggar i nyporna och...ja, det är film det också.

Orsaker till extas:

Per Bjurman