Hela fejset fryser fast i Des Moines

Per Bjurman rapporterar från USA:s Tranås

NÖJE

DES MOINES. It sure can get cold in Des Moines, sjöng den store Tom T Hall.

Det hade han jävlaranamma rätt i.

Till och med huvudrollsinnehavarna i ”March of the penguins” skulle frysa i Heartland-versionen av Antarktis.

Det är i princip vad jag vet om Des Moines när den lilla turboproppen tumlar ner mot Iowas karga slättland i den blåsiga nyårsdagsskymningen.

Att det kan bli kallt.

För det berättade alltså Tom T Hall, förträfflig singer-songwriter från Kentucky, i en sång som låg på någon av de hembrända cd-skivor jag och Virtanen hade som soundtrack under oändliga bilresor kors och tvärs över den nordamerikanska kontinenten på 90-talet.

Låtarna på de skivorna hade ofta geografiska teman. Vi gillade det. ”Is anybody going to San Antone?” med Charley Pride var en klassiker i sammanhanget. ”Is this the way to Amarillo?” med Tony Christie en annan. Och ringer ni och väcker Virren mitt i natten så lovar jag att han fortfarande kan dra hela storyn om hur Lowell George i Little Feats ”Willin” kört från Tucson till Tucumcari och från Tehchapi till Tonapah (fast gör inte det – Motalas Conan har ett fruktansvärt morgonhumör...).

Så lärde vi oss mycket om platserna vi längtade till och drömde om och det är med stor tillfredsställelse jag känner hela fejset frysa fast i en plågad grimas under den korta promenaden från den lilla flygplatsterminalen till hyrbilsparkeringen.

Det är verkligen obegripligt svinkallt – och att det kan bli det har jag velat ha bekräftat ända sedan Tom T Hall någon augustieftermiddag 1997, på en freeway mellan Jacksonville och Tallahassee, påstod att så var fallet.

* * *

Des Moines är inget mer än, tja, USA:s Tranås, men i det som ska föreställa downtown sträcker sig ändå en mindre skog skyskrapor mot den blygrå himlen. Så är det alltid, vart man än kommer i det här landet. Och jag gillar det.

* * *

Vi diggade Dallas Alice också, jag och Virren. Riktigt vem hon var är fortfarande oklart, tror jag, men både Doug Sahm och just Litte Feat sjöng om henne.

* * *

Man kan köra i timmar genom Iowa utan att se ett träd eller så mycket som en kulle.

Här är plattare än i texterna i de moderna countrynummer de spelar på de lokala radiostationerna.

* * *

Jag tror det var Niklas Rådström som en gång sa det:

Det bästa med Slas texter är att han slutar när han är klar.