Krönika

Per Bjurman

Nu är Charlie vildare än Keith

Per Bjurman om Sheens skamliga leverne

NÖJESBLADET

NEW YORK. Uppträdandet är förstås förkastligt.

Men jag kan inte låta bli att skamnjuta av att följa Charlie Sheens ständigt pågående lost weekend.

Det är något väldigt kittlande med människor som uppenbarligen skiter fullständigt i vad resten av världen tycker.

Jag är egentligen på tok för gammal för att bli impad av fullvuxna män som inte kan sköta sig och skäms rätt så svårt över att jag finner något roande i ett beteende som sakligt sett bara är tragiskt och förmodligen borde föranleda en lång stint på Betty Ford-kliniken eller annan lämplig tork.

Men sanningen kan samtidigt inte förnekas; det är med uppspärrade ögon jag läser om hur Charlie Sheen mot allt förnuft åker på porrgalan AVN i Las Vegas, krökar ner sig, har trekanter med ”starlets” och sedan bara försvinner – för att några dagar senare dyka upp på jobbet med påstådd öroninfektion.

Vi har att göra med hedonism och dekadans av en kaliber som får Keith Richards omhuldade äventyr att likna roliga timmen i Mumindalen. Förmodligen fascineras jag för att jag själv är så feg, försiktig och i så stort behov av kontroll; jag skulle aldrig i livet kunna tänka mig att hamna i samma slags situation. Det är lite som att sitta i sin ombonade tomtebolycka och titta på spännande katastroffilmer.

Men det finns också något kittlande – ja, rentav tilltalande – i att en människa så uppenbart skiter i vad omvärlden tycker och tänker. Gamle Charlie har just genomlevt skandalen på Plaza här i New York och vet förstås vilken kalabalik som väntar om just han åker på fucking AVN-gala. Men han gör det ändå. För att han vill, för att han kan, för att den som tjänar 700 000 dollar i veckan på att spela huvudrollen i USA:s populäraste tv-serie är i stånd att sträcka ett långfinger i luften åt alla som har synpunkter.

Skulle man inte, rent teoretiskt, vilja vara i en sådan sits?

Jo, det skulle man.

Tillbringar ett dygn bland kolonialbyggnaderna i det lummiga, nästan löjligt vackra Savannah på Georgias atlantkust och gör det bästa restaurangfyndet på flera år.

Käket på Olde Pink House – och särskilt den lokalt fiskade flundran, med sås på bland annat aprikos – är så rasande gott att nästa besök redan planeras, ivrigt.

Det kom en förlamande snöstorm till i veckan – och sen blev det så kallt att hela stan skulle kunna tjänstgöra som köttfrys.

New York är en utmaning den här tiden på året.

FAKTA

Orsaker till extas

”The social network” (bluray med föredömligt mycket extramaterial).

Jay Z – ”Decoded” (bok).

Lo fi-Håkan 40 på fredag (det borde vara allmän flaggdag).