Krönika

Per Bjurman

”Jag kan förstå att Springsteen vill fly”

Läs Per Bjurmans krönika

Per Bjurman.
Per Bjurman.
NÖJE

Man förstår varför Sinatra stack så fort han kunde, varför Tony Soprano blev kriminell och varför Springsteen såg sig omkring och skrev att han var född att fly.

Det finns ingenting fulare, torftigare eller mer deprimerande än södra New Jersey.

Och samtidigt ... så kittlande.

Jag har passerat så många gånger att jag för det mesta inte längre reflekterar över vad det är för grotesk vy som möter när man tagit sig igenom Holland Tunnel och styr ut på New Jersey Turnpike. Det är som att bo i Borlänge – efter ett tag förtränger man synen av det chockerande Domus - varuhuset mitt i centrum.

Men efter en lång roadtrip tillbaka från de böljande, gröna kullarnas North Carolina, längs 95:an, kommer det bara över mig.

Plötsligt förvandlas landskapet, förlorar all färg och blir fult och ruffigt och luggslitet och man vet instinktivt att man är i norra Jersey.

Dessutom utbrister Oak Man, det Brynäs-fan som rider shotgun i hyr-chevan, förfärat:

– Titta! Det här är det första de som landar med SAS-kärran på Newark ställs inför. De måste tro att de hamnat i Bulgarien.

Ja, faktiskt.

Allt man ser är enorma oljecisterner, fabriksanläggningar med höga skorstenar som spyr tjock rök mot den grå himlen, slitna lagerlokaler, oändliga maskinparker, brunt, dött gräs och en veritabel skog av billboards där tveksamma entreprenörer gör reklam för porrklubbar, bedagade motell och 800-nummer man kan ringa om man åkt fast för rattfylla och vill ha hjälp av advokater som – föreställer man sig lätt – själva har gedigen erfarenhet av trubbel.

Man får med ens nya insikter om varför Springsteen skrev ”Born to run”, varför Tony Sopranos började råna långtradare och varför Sinatra flög to the moon så fort tillfälle gavs.

Samtidigt förstår jag den danske vän som tidigare bodde här i tio år men nu flyttat till Paris och när han härom månaden kom tillbaka satt och suckade av åtrå inför synen av misären på väg ner mot

Atlantic City.

– Åh, gnydde han, sånt här finns ingenstans i Frankrike...det är så amerikanskt ... jag längtar tillbaka.

Ja, det är ju så.

På samma sätt som goth-rockare förr fann det oemotståndligt att åka ner till Ruhr- ­området och vistas i en miljö som ser ut som en Sisters of Mercy-sång låter är det för Amerika-romantiker nåt kittlande och lockande och snudd på erotiskt med södra ­Jerseys brutala sjaskighet.

– Du är från dina sinnen, säger en klentrogen Oak Man.

Förmodligen.