Krönika

Per Bjurman

Atlantic City är för träningsoveraller

NÖJESBLADET

ATLANTIC CITY. Han sa åt dom att put their makeup on och göra håret pretty.

Men inte fan gjorde dom det.

Dom åkte till Atlantic City i träningsoverall.

Det är i sången som heter just ”Atlantic City”, från albumet ”Nebraska”, som New Jersey-sonen Springsteen sjunger de där raderna:

”Put your makeup on, fix your hair up pretty, and meet me tonight in Atlantic City.”

Det låter så romantiskt och på vägen ner längs Garden state parkway sitter jag mot bättre vetande och fantiserar om att de som tagit sig till den klassiska boardwalken denna blåsiga lördagkväll ska ha hörsammat uppmaningen. Att det ska vara som riktigt lyckade kvällar ute i Nevada-öknen.

Men så fan.

Atlantic City är för Vegas vad Meatlof är för Springsteen.

Bortsett från de föredömligt färgsprakande Lady Gaga-fansen – på plats för världspremiär i andlöst vackra Boardwalk Hall – är det samma uppställning som vanligt på de bedagade casino-golven; hotfullt grymtande Paulie Walnuts-figurer i frasiga träningsoveraller, sjaviga youngsters med halvöppen mun, stripigt hår och hårdrock-t-shirts samt kedjerökande tanter i sladdrig polyester.

Den enda som har makeup är den duktigt påstrukna dam i 70-årssåldern som sitter intill i baren när jag och Johan tar en liten stänkare i Borgatas sportsbook innan Gaga-showen.

Men hon har å andra sidan smetat ut den som en bebis som leker med morotspuré och plötsligt reser hon sig dessutom och börjar sjunga ett obskyrt gammalt Broadway-nummer, högt och gällt och vansinnigt.

En vakt kommer omedelbart fram och säger åt henne att sluta.

Hon nickar tyst, sätter sig ner och smetar ut ytterligare lite mascara över sina bleka kinder.

That’s AC for you.

Jag borde verkligen inte ha väntat mig något annat. För några år sedan gjorde jag misstaget att klä mig i kostym när jag bodde på Borgata. Då kom folk fram och frågade var de skulle växla in sina marker.

Den som är uppklädd måste helt enkelt tillhöra personalen, det är den allmänna hållningen.

Nu åker jag till Miami Beach i stället.

Möt mig där.

Med makeup och håret fixed up pretty.

Köper gamla ”Mångalen” billigt på blueray, slänger i den i apparaten en lugn kväll och Jesus – jag hade fullständigt glömt vilken underbar, underbar film det är.

Cher har aldrig varit bättre, Nicolas Cage aldrig mer förförisk och New York fanimig aldrig mer romantiskt.

Se om den i helgen, det är en varm rekommendation.

FAKTA

Orsaker till extas

Andreas Mattsson – Kick death’s ass (cd)

Annette Bening (Borde få en statyett på Kodak Theatre i morgon natt)

Filip & Fredriks podcast på nöjesbladet.se (Kanske det bästa de gjort)