Shoppingcentrens julhets fångar USA:s sanna färger

NÖJESBLADET

NOVI, MICHIGAN. Jag ska inte ha nåt.

Ändå tillbringar jag en hel eftermiddag

i julstressen på en jättelik mall utanför Detroit.

Där finns ju själva essensen av det samtida USA.

Franzén frustar.
Franzén frustar.

Jag har varit på angenäm lunch i Novi också känt som Little Sweden eftersom det bor så ohemult många svenska hockeystjärnor i bygden och cruisar efteråt planlöst i Michigans mest affluenta Suburbia.

Sådana odysséer brukar förr eller senare sluta vid jättelika malls, vare sig man vill eller inte, och mycket riktigt: Rätt vad det är styr jag in vid den fotbollsplansliknande parkeringen vid Twelve Oaks Shopping Center, hittar mot alla odds en ficka åt min härligt brummande hyr-Cadillac och kliver in i julhysterin.

Det ser ut, låter, doftar och känns exakt som det alltid gör. I strategiska hörn har varuhus som Macy’s, Sears och JC Penney sina monstruösa hangarer och däremellan, på två plan, hittar man det vanliga gyttret av butikskedjor. Foot Locker. Bebe. Hot Topic. Guess. Brookstone. Victoria’s Secret. Sephora. Och what not. Därtill finns, i vardera änden, food courts där kulinariska brott mot mänskligheten begås på löpande snabbmatsband.

Jag har inga egentliga ärenden i detta Mammons fejkkaklade tempel , min blygsamma julshopping är sedan länge taken care of, men blir ändå kvar i timmar.

Som vana läsare vet gillar jag att försöka hitta essensen av Amerika och den finns definitivt i landets malls. I den påträngande, lätt kväljande doften av artificiell vanilj från det som ska föreställa bagerier. I den tonsatta Xanax som på behaglig volym strömmar ut ur högtalarna. I det välpolerade glittret. Ja, det Amerika man tycker sig fånga när man sitter med en kall Abita på en gisten veranda i Louisianas träskmarker må vara mer tilltalande, men inte sannare.

Jag har dessutom blivit så gammal att jag tycker det är kul att titta på folk.

Så jag sjunker ner i en behaglig skinnfåtölj utanför Club Monaco och tittar. På tjejgäng som på klassiskt amerikanskt tonårsvis bara hänger i the mall hela dagarna. På unga par som blir osams om hur många klappar som egentligen behöver köpas. På småbarnsföräldrar som inte vill men för fridens skull släpar sina vilt skrikande illbattingar mot de där äckliga snabburgarna.

Sen kommer The Mule frustande genom vimlet också. Johan Franzén alltså, Detroit Red Wings småländske sniper. Honom känner jag, men det är så många fans som ska fram och skaka hans hand så jag orkar inte störa.

I stället åker jag tillbaka till Detroit, lägger mig på hotellrumssängen och försöker komma på hur jag ska få tag i lutfisk till i dag.

FAKTA

Orsaker till extas

True grit (Film)

Pogues – Fairytale of New York (Den måste ju nämnas EN gång i alla fall)

Aquavit (New York-krogen där vi äter svenskt julbord)