Jag kommer att ligga vaken i New York och tänka på pölsa

NÖJE

BORLÄNGE. Här är några anteckningar från ytterligare en vecka i den svenska sommarspenaten.

De handlar bland annat om Graham Parker och pölsa.

Ingemar Magnusson, skivhandlaren med skrattet som kan få hela stadsdelar att fastna mitt i steget, lyckas varje sommar övertyga mig om att det fortfarande är en bra idé att spendera obscena summor på skivor.

I årets hög smyger han med en återutgivning av Graham Parkers ”Heat treatment” och därmed får semestern en helt ny lyster.

Jag hade glömt vilket makalöst svängigt, tufft, passionerat, uppkäftigt och allmänt underbart album det är.

■ ■ ■

Åker en dag till skogen.

Där kommer en sork helt oprovocerat ilande ur grönskan, in under bänken där jag helt fredligt sitter och glor.

Då åker jag hem igen.

■ ■ ■

Det är framförallt i hyrbilsstereon, under snabba bilturer på småvägar i Borlänges omgivningar, jag avnjuter Parker och en kväll när regnmolnen till sist skingras och fukten magiskt stiger ur en äng utanför Ornäs skulle jag kunna svära på att bonusversionen av The Trammps ”Hold back the night” är det bästa jag nånsin hört.

■ ■ ■
 

Som jag minns saken vred man i unga år ihop hela ansiktet i äckelgrimaser bara man hörde talas om pölsa.

När jag nu serveras denna egenartade anrättning, helt simpelt med kokt potatis och inlagd rödbeta, är det så gott att jag vet att jag i vinter kommer att ligga vaken i min New York-säng med en enda tanke:

Pölsa.

■ ■ ■

Det finns fler fynd i Magnussons lilla skivhög. Till exempel Jimmy Lafaves ”Blue nightfall”, John Brannens ”The good thief”, tunga Ingemar-hypen Grayson Capps ”The lost cause minstrels” och en Charley Pride-samling.

– Is anybody goin’ to San Antone, frågar han.

Det undrar jag också.

■ ■ ■

Just som han hällt upp sitt hutlöst starka eftermiddagskaffe hemma på Hagavägen droppar Bullen nyheten att Tom Cruise ska spela Jack Reacher, hjälten i Lee Childs magnifika romaner.

Skandal.

Cruise är inte mer Jack Reacher än vad Danny DeVito är.

■ ■ ■

Bland det bästa med att vistas i de här trakterna är att man får läsa Fridah Jönsson i Dalarnas Tidningar.

■ ■ ■

En kväll sitter jag ensam vid köksbordet i Bullens lägenhet på sjunde våningen på Hagalund och blickar ut över en hemstad som är alldeles öde och, sånär som på mopedknatter i fjärran, alldeles tyst, och vemodet slår ner i mig som en av den svenska sommarens alla blixtar.

Det är mitt, men ändå inte, jag hör till, men ändå inte och jag vet ingenting längre.

FAKTA

Orsaker till extas

Graham Parker – ”Heat treatment” (Klassiker)

Lou Reed & John Cale – ”Small town” (Annan klassiker)

Amy Winehouse – ”Tears dry on their own” (RIP)