Bjurman: Ingen som sett tv-serien är förvånad

Marlo och Snoop i ”The wire”.
Marlo och Snoop i ”The wire”.
NÖJE

NEW YORK. Ingen som sett ”The Wire” är det minsta förvånad över att allting till sist exploderade i just Baltimore.

Som den närmast dokumentära – och grundligt hyllade – tv-serien visade är det en stad där den sociala strukturen för länge sedan brutit samman.

I verkligheten tycks det dessvärre inte finnas helande krafter som Omar eller Bunk på endera sidan i den aktuella konflikten.

Gnistan som utlöste måndagens upplopp i Baltimore var oklarheterna kring polisens agerande i samband med 25-årige Freddie Grays död.

Men den ilska, smärta och avsky visavi myndigheter och samhälle som kom till uttryck i våldsamheterna har sina rötter i problem som plågat den gamla hamnstaden en knapp timmes bilväg norr om Washington i många decennier.
De problemen blottlades för världen i ”The Wire” – före detta Baltimore Sun-reportern David Simons prisbelönta tv-serie, sänd på kabelkanalen HBO mellan 2002 och 2008.

I den var vardagen i det som kallats ”USA:s största småstad” dramatiserad och lätt tillspetsad, men Simon är som sagt gammal reporter och lyckades med journalistisk precision och ett dokumentärt anslag exponera en korrumperad, inkompetent och demoraliserad polismyndighet, ett fullständigt havererat skolsystem och den totala upplösningen av sociala strukturer i hela stadsdelar – förslummade, fattiga och impregnerade av tunga droger.

Simon klagar själv ofta på att de starka personporträtt han råkade teckna kommit att överskugga det mer övergripande budskapet.

Medan publiken förälskade sig i karaktärer som McNulty, Bubbles och Kima ville han berätta en större sanning om vad som pågår i hemstaden.

– Och hur kan man se den verklighet vi visade utan att reagera? Hur kan det bara få fortgå i världens rikaste land, sa han i en intervju för några år sedan.

Man kan undra.

Men ett är säkert:

Struntar man bara i det slutar det förr eller senare som på de skrämmande bilder som senaste dygnen kablats ut från de omsjungna ”streets of Baltimore”.

När den sortens ofrånkomliga oroligheter nu slutligen utbrutit går det, hur trött David Simon nu själv än är på att det riktas så mycket fokus mot dem, ändå inte att låta bli att beklaga att några av hans karaktärer inte finns på riktigt.

Den lokala poliskåren verkar tämligen renons på besjälade gestalter med förmåga att överbrygga åtminstone lite av klyftorna som öppnat mellan myndigheter och befolkning. Som en Bunk, som en Lester Freamon.

Och de gatugäng som förefaller ha initierat de våldsammaste kravallerna tycks inte heller rymma några Robin Hood-typer som Omar Little...

Under tisdagen återvände någon form av lugn till Baltimore, i alla fall innan mörkrets inbrott.

Men de underliggande problemen består.

Precis som i ”The Wire”.