Martiniglaset i neon ovanför dörren visar att jag hamnat rätt

1 av 3 | Foto: AP TT NYHETSBYRÅN
Emmylou Harris.
NÖJE

Det är inte i San ­Jose jag förväntar mig att hitta den ultimata old school-krogen.

Men just där, i metro­polen som utgör informell huvudstad i tech-­revolutionens Silicon Valley, ligger Original Joe’s - en formidabel korsning av Elaine’s i New York, Dan Tana’s i West Hollywood, Pelikan på Söder och kantstött ­diner i en tidig Tarantino-film.

När en kanadensisk ­kollega som också ligger på konstant rull över kontinenten för att bevaka Stanley Cup-finalen föreslår att vi ska gå på San Joses coolaste krog skruvar jag först ovilligt på min sorgliga lekamen.

Dels har jag just upptäckt tribute-plattan ”To Emmylou” och är så lycklig över att det låter så lysande när andra äntligen tolkar Emmylou Harris, istället för tvärtom, att jag helst vill stanna på hotellet och lyssna - dels är det nåt i beskrivningen ”San Joses coolaste krog” som väcker min miss­tänksamhet. Det låter som ”cool” på det sätt delar av sam­tiden menar att färgglada mobilskal, drinken Moscow mule och för små ­kavajer är cool. Vi befinner oss trots allt i Silicon Valley.

Men jag behöver ­komma ut och följer med och - ibland får man sina ­fördomar ­mosade.

Redan ett ­martiniglas i ­neon ovan­för de tunga ek­dörrarna i entrén indikerar att jag hamnat helt rätt.

Det intrycket stärks sedan för varje sekund som går sedan vi öppnat nämnda ekdörrar.

Stället är stort och rymligt, belysningen dämpad och inredningen slitet mahogny-distingerad; de har till och med en röd, murrig heltäckningsmatta som accentuerar old school-atmosfären. Vid borden, och runt den rejäla bardisken, sitter nästan bara karaktärer som ser ut som att de brukade dinera med Dean Martin i Polo Lounge i Beverly Hills 1965.

Kypare i smoking låtsas vara ­småbuttra och himlar med ögonen när kanadensare tar för lång tid på sig att beställa, men det är som ­alltid bara jargong. I själva verket är de charmiga ­superproffs.

I de tummade menyerna finns alla italienska klassiker, inklusive sex-sju olika sorters kalvrätter.

Jag undviker starksprit under så intensiva jobbresor som den som pågår men Original Joes’s - mitt gamla vardagsrum Elaine’s korsat med West Hollywood-klassikern Dan Tana’s, Söderditon Pelikan och den typ av diner de satt på i ”Reservoir Dogs” och ”Pulp Fiction” - är en drajja ett måste.

Det blir till och med två.

Två timmar senare låter Tall Tales & The Silver Linings version av Emmylous ”Boulder to Birmingham” ännu bättre.

1 av 3
Paul Simon - Stranger to Stranger (cd) Han är coolast och han är roligast och han är mest kreativ.

Orsaker till extas