En vicekandidat med riktig Håkan Steen-klass

Om Hillary vinner får USA för första gången en kandidat med smak, bara en sån sak

NÖJE

RALEIGH, NORTH CAROLINA. Om Hillary Clinton vinner nästa tisdag får USA för första gången en vicepresident som älskar The Replacements.

Bara en sån sak.

Framstående politiker imponerar sällan med sin koll, eller syn, på musik.

Man får ofta vara glad om de säger sig vara Bruce Springsteen-fans och då har hört något mer än vad de brukar kalla ”den där Born in America”.

Men Tim Kaine, Hillary Clintons vicepresidentkandidat, är något otippat ett levande argument för att alla demokratiska guvernörer – han var ju det tidigare, i Virginia  – egentligen är misslyckade rockkritiker.

När Rolling Stone i ett färskt nummer förhör sig om hans favoritartister är det  som att de hade intervjuat Håkan Steen.

Allra längst fram i vad som verkar vara en riktigt fet skivsamling står ”Let it Be” och det låter inte kanske så märkvärdigt om man utgår från att han talar om Beatles-albumet men Kaine jublar över 1984 års  knockout från The Replacements – det rufsiga, stökiga, charmiga punkbandet  den stora Paul Westerberg anförde på 80- och 90-talet.

– Ja, det är mitt favoritband. Jag älskar kombinationen av riktigt bra låtskrivande och den rara amatörism de gjorde allting med. Westerberg skrev också väldigt, väldigt bra texter, säger han.

Det är lite svårt att tänka sig Carl Bildt yppa något något liknande. Eller Donald Trump for that matter – inga liknelser i övrigt, för allt i världen.

I samma artikel nämner Kaine också bluegrass-ikonerna The Carter Family, bebop-legendaren Charlie Parker, Dave Matthews Band (där spricker liknelsen med Smålands Lester Bangs en smula; lo fi-Håkan skulle aldrig lyssna på ett så trist band!) och – den verkligt stora skrällen – Cornershop.

Jag menar,  Cornershop! De hade den ljuvliga hiten ”Brimful of Asha” i slutet av 90-talet, men sedan dess är det väl ingen som lyssnat på dem? Jo, 58-årige Tim Kaine från konfederationens gamla huvudstad Richmond i Virginia.

Han är samtidigt noga med att påpeka att han inte bara är inne på golden oldies utan försöker hålla sig uppdaterad och framhåller Lucy Dacus – 21-årig singer-songwriter från hemstaden Richmond – som sin nuvarande ”indie-favorit”.

Riktigt vad denna fäbless för bra musik säger om Kaines färdigheter som politiker vet jag inte.

Förmodligen ingenting.

Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite cool att USA eventuellt får en vicepresident som har ”indie-favoriter” och kan skråla med i Replacements ”Gary's Got a Boner”.

FAKTA

ORSAKER TILL EXTAS

Conor Oberst – Ruminations (cd)

– Åh, fy satan så bra. Med betoning på fy. För han kryper nästan obehagligt nära.

The Accountant (Film)

– Helt nedsablad i USA och jag fattar inget, den är ju superb.

Andreas Mattsson – Solnedgången (cd)

– Höstkänning...

PER BJURMAN