Även de över 40 lever
ett värdigt liv i USA

I ett land så förhäxat av ungdom som USA skulle man lätt kunna tro att ålderdomen är en lång, tragisk golgatavandring i tillvarons utkanter.

Men det förhåller sig precis tvärtom.

Parallellt med dyrkan av slät hud och vita, fulltaliga tandrader finns det i det här samhället en självklar respekt för erfarenhet och den typ av visdom bara ett långt liv kan ge – och medan man i Sverige ofta får känslan av alla över 45 bara är i vägen och borde skynda sig att dö fortsätter gamla människor här att vara fullvärdiga, ofta djupt aktade medborgare.

Det finns bra exempel inte minst i media. På en institution som ”60 Minutes” – det tyngsta nyhetsmagasinet i amerikansk tv – är utmärkte Steve Kroft, 65, fortfarande knattereportern i 92-årige emeritus-korrespondenten Mike Wallaces skugga.

Kroglivet ger också en tydlig indikation om att amerikanen fortsätter leva ett aktivt, rikt liv efter 40 – och man behöver inte ens ta till extremexemplet Elaine’s, där jag många kvällar inte bara är yngst utan har ett halvt sekel upp till genomsnittsåldern. Generationsspannet är omfattande runt de flesta restaurangbord – och vid de flesta bardiskar. Natten är helt enkel ingen fristad enkom för tonåringar. Man fortsätter gå ut här, även när man passerat 50 och 60 och 70. Och man blir respekterad.

I enlighet med denna föredömligt entusiastiska attityd visavi grå eminens är landets just nu hetaste comedienne Betty White – född 1922.

Ni känner henne bäst som Rose Nylund, från St Olaf, i ”Golden Girls”, eller ”Pantertanter” som den formidabla serien hette i Sverige”.

Hon har stretat vidare i småroller på film och i tv – till exempel ”Boston Legal” – för att nu, som 88-åring, få uppleva karriärens andra, brakande genombrott. White hade till exempel huvudrollen i den charmerande reklamspot som fick högst betyg av alla efter ”Super Bowl” och så sent som för ett par helger sedan var hon gästvärd för självaste ”Saturday night live”. Det gick inte bara bra. Det blev total succé – och genererade de bästa tittarsiffror SLN sett på ett och ett halvt år.

Det är rätt vackert – och hoppfullt för oss som lever i den svenska vanföreställningen it it’s all over now, baby blue, bara för att de inte längre frågar efter leg på systemet.