”På spåret” tappar glans efter alla faktamissarna

Sylvia Balac ser numera sin favoritfrågesport med lite mer skeptiska ögon

1 av 2
Vem kan man lita på om man inte kan lita på Lindström och Luuk?
NÖJE

Efter pudelmissen i ”På spåret” gjorde SVT en pudel.

Gott så, men frågesportsfavoriten har ändå tappat lite av sin glans.

För några år sedan var jag på en jobbkonferens på en spaanläggning. Vi fick testa nåt slags skrubbkräm guidade av en kvinna med behaglig stämma. Iklädda badrockar och dito tofflor satt vi bakåt­lutade i våra solstolar medan nämnda kvinna mässade om krämens förträfflighet. Jag hade sånär slumrat till när jag plötsligt blev klarvaken. ”Saltkornen i krämen har plockats på havsbotten i Ungern”, sade spa-kvinnan. ”Det finns väl ändå inget hav i Ungern! utbrast jag barskt och sabbade den avslappnade stämningen.
 

Men jag tror inte att någon av oss köpte den där krämen. Jag struntar i att ungerska turistbyrån kallar Balatonsjön för ”Ungerns hav”. ­Eftersom saltkornen uppenbarligen inte kom från Ungerns obefintliga havsbotten var det svårt att tro på de övriga skönmålande orden.

För rätt ska ju vara rätt. Efter de multipla missarna i ”På spåret” för några veckor sedan – där pudelklippning utsågs till olympisk gren, Iran och Irak bytte plats och Jemen stavades Yemen – ser jag min favoritfrågesport med lite mer skeptiska ögon. Ser inte studion lite kantstött ut? Är inte Kristian Luuks skägg lite risigare? Ekar inte Fredrik Lindströms skratt lite ihåligare?
 

Jo, det är mänskligt att fela och ”På spåret” är trots allt ett underhållningsprogram. Men vi lever inte bara i informationens gyllene tidsålder, utan även i desinformationens. Lögner maskerade till fakta väller ut på sociala medier och Metros utmärkta Viralgranskaren har häcken full. Och då är ”På spåret”, vanligtvis, en trygg bastion byggd av slitstark källkritik att gömma sig i.

Så skärp till faktakollen, SVT. Annars tar jag mitt pick och pack och flyttar till en havsstrand i Ungern.