”Ta mig, förstör mig, förgör mig”

Linda vill gärna gifta sig och skaffa barn. Men hon har inte bråttom. – Nej. Det kan låta iskallt och konstigt, men just nu är det verkligen bara jobb. Och mitt lilla sommarhus. Jag har blivit så händig att jag hade kunnat gifta mig i blåställ!
Linda vill gärna gifta sig och skaffa barn. Men hon har inte bråttom. – Nej. Det kan låta iskallt och konstigt, men just nu är det verkligen bara jobb. Och mitt lilla sommarhus. Jag har blivit så händig att jag hade kunnat gifta mig i blåställ!
NÖJE

Från talangjakter hemma i lilla Gullspång – till Melodifestivalen för tredje gången. För Klick! berättar Linda Bengtzing om uppväxten, avundsjukan och Erik Segerstedt.

– Jag tycker mycket om honom, säger Linda om Erik Segerstedt.
– Jag tycker mycket om honom, säger Linda om Erik Segerstedt.

På lördag ställer sig Linda Bengtzing, 33, på Melodifestivalens scen. Med brinnande blick och lika mycket energi som ett kraftverk.

Lågan tändes i Gullspång, en liten ort vid Vänerns rand. Här lärde sig Olof Mellberg att lira boll. Och här greppade en blyg sjuåring sin första mikrofon.

– Jag försökte vara mammas duktiga flicka och såg hur roligt alla tyckte det var att jag sjöng, minns Linda.

Det vill säga, nästan alla. Utanför scenen fick hon tampas med avundsjuka klasskompisar.

– En gång när jag kom till skolan så hade en tjej bestämt att ingen skulle prata med mig. Hon tyckte att jag hade fått för mycket uppmärksamhet.

Hur kändes det?

– Jag var förtvivlad. Jag fattar nu att det är en sorts mobbning. Fredrik Wikingsson, som jag var tillsammans med ett tag, har sagt om mig att ”där satt jag med skolans coolaste tjej”. Men det var jag inte.

Som femtonåring flyttade Linda till Mariefred och började jobba i blomsteraffär. Men drömmen om att få hålla på med musik hade inte dött. Via Wallmans, ”Ordjakten” och ”Sikta mot stjärnorna” fick Linda medverka i Melodifestivalen 2005. Och gjorde dundrande succé.

Singel i två år

Men hon upptäckte att artistlivet inte skiljer sig så mycket från lågstadiet. Avundsjukan finns överallt.

– Branschen är stenhård. Och eftersom musiken kommer från mig är det mig de kritiserar.

Ibland blir hon ledsen.

– Jag skulle vilja säga att jag skiter i det där. Men eftersom jag är singel och inte har någon att älta det med så måste jag klara av det själv.

Linda har varit singel i två år. Expojkvännen Jimmy Engfors är den senaste personen hon var kär i.

– Det är tråkigt. Vilket slöseri det är att gå omkring och inte va

ra kär. Men jag har en kärlek till mitt jobb.

Jobbet kan du inte krama när du kommer hem ...

– Nej, det kan jag verkligen inte. En applåd tar slut fort.

Hon kan sakna fysisk närhet, trots kramiga kompisar. Men har ingen svart bok med telefonnummer för nödfall i gömmorna.

Rykten om romans

– Nej, jag tänker mig lite för. Jag är rädd att om jag skulle behöva fysisk närhet, att ligga med nån, så skickar killen ut ett mass-sms till sina kompisar: ”Okej, nu har jag legat med Bengtzing här”. Så jag tror att jag låter bli det.

Har du inte haft några romanser på två år?

– Ojojoj, det är klart att jag har. Herregud, det blir ju sommar varje år. Men det ska kännas rätt. Och om det gör det så blir jag så här: ta mig, förstör mig, förgör mig.

Vad krävs för att du ska känna så?

– Någon slags magi. Och då spelar det ingen roll om han är lång eller kort, mörk eller ljus, svart eller gul.

Förra våren ryktades det om en romans mellan Linda och ”Idol”-stjärnan Erik Segerstedt, 24.

– Vi har fortfarande jättebra kontakt. Men jag tror att om vi hade velat lära känna varandra bättre så stoppades det av att det blev så bevakat. Det blir svårt då.

Det var något på gång?

– Ja, vi tyckte jättemycket om varandra och umgicks väldigt mycket. Det gör vi fortfarande. Men vi blev bara lite försiktiga. Han har något som tilltalar mig så in i vassen. Om han skaffar tjej så kommer jag att säga till henne: ”Fy fan vad jag är avundsjuk på dig”.