Carola i tårar

Hennes urladdning väckte otäcka schlagerminnen

”andreas ETT BRA SKYDD” Carola Häggkvist grät efter gårdagens presskonferens. ”Det var lyckotårar för att jag tog mig igenom det”, säger stjärnan och beskriver kaoset för två år sedan: ”Alla kastade sig över en – man kände sig som ett byte.” I år känns det lättare – när hon har Andreas Johnson vid sin sida.
Foto: Foto: PETER WIXTRÖM
”andreas ETT BRA SKYDD” Carola Häggkvist grät efter gårdagens presskonferens. ”Det var lyckotårar för att jag tog mig igenom det”, säger stjärnan och beskriver kaoset för två år sedan: ”Alla kastade sig över en – man kände sig som ett byte.” I år känns det lättare – när hon har Andreas Johnson vid sin sida.
NÖJE

VÄSTERÅS. Efter presskonferensen grät Carola.

Hennes minnen från tidigare år blev för obehagliga.

– Det var glädjetårar för att jag klarade av det i år, berättar hon för Aftonbladet.

Carola och duettpartnern Andreas repeterar sitt schlagernummer.
Carola och duettpartnern Andreas repeterar sitt schlagernummer.

Carola Häggkvist minns presskonferensen på Melodifestivalen för två år sedan – minnena väcker obehag.

Hon beskriver hur hon fick klaustrofobi när konferensen utmynnade i ett kaos kring henne.

– Alla kastade sig över en – man kände sig som ett byte. Folk bara ryckte i en, berättar hon.

Det var med blandade känslor hon gick till gårdagens presskonferens i Västerås. Tidigare på dagen

hade hon sökt upp stadens domkyrka för att hämta kraft.

– Det är skönt att komma in i det större rummet och få perspektiv på schlagerscenen. Jag ville rensa hjärnan lite, berättar hon.

Extra vakter runt duon

Men i årets Melodifestival är hon inte ensam. Vid sin sida har hon hela tiden sin duettpartner Andreas Johnson.

– Det är jätteskönt att vi är två. Andreas är ett bra skydd för mig, säger hon.

Konferensen varade i en halvtimme och vid Carola och Andreas stod, förutom deras presskvinna, två extra personer som vaktade så att det gick lugnt till omkring den omåttligt populära duon.

– Det blev en urladdning för mig. Men det kändes bra – det var ingen anstormning och inga elaka påhopp, säger Carola efteråt.

Och när konferensen var slut kom tårarna. Lättnaden att allt gått bra blev för stor för Carola.

– Det var lyckotårar för att jag tog mig igenom det, säger hon.