Otäcka rykten sprids om utländska juryns favorit

NÖJE

Finalens huvudperson?

Anna Bergendahl? Fakiren?

Nej, det kan mycket väl bli de internationella jurygrupperna.

Torsdag.

Krönikan behöver egentligen inte innehålla mer än så.

Det är torsdag.

Vilket innebär, för sjätte veckan i rad, repetitioner.

Och hur var de första final­repetitionerna? Det ska jag tala om för er.

Håll i er nu. Tio artister gick upp på scenen. De sjöng singback tre gånger var. Sen gick de av igen. Wow!

Det var ett häpnadsväckande ställ i Globen. Lampor blinkade, kameravinklar justerades, folk bloggade och Pernilla Wahlgren fick konfetti i håret, igen. Helt otroligt. Om Kjell Sundvall gjort en film om dramat skulle den heta ”Henric von Zweigbergk är far till alla barnen”.

Den uppmärksamme läsaren – finns faktiskt såna, tro det eller ej – vet redan att jag är ironisk.

Och skit samma.

Det är finalen som gäller. Och jag ska inte överdriva, men det är den mest ovissa finalen sen vulkanen Vesuvius fick sitt första lyckliga slut.

Vilket i huvudsak beror på årets största förändring – de sex utländska jurygrupperna.

Ingen vet hur de kommer att rösta. Deras enda uppgift är att klura ut vilket bidrag som troligtvis lyckas bäst i Europa. Jurygrupperna ska till exempel inte ta nån hänsyn alls till vad de själva tycker om låten ifråga.

Men hur ska man kunna bedöma vad som lyckas bäst i Eurovision song contest? Det är ju ungefär lika enkelt som att åka till månen tur och retur på en snowboard.

Finns det ett test? Fråga Professor Kalkyl. Jag har ingen aning.

Jurygrupperna kommer att bli finalens främsta spänningsleverantör. Och om de fäller folkets favorit blir det mer livat än i Povel Ramels holk på lördag, var så säkra.

Just nu verkar finalen bli en uppgörelse mellan Anna Bergendahls sockersöta ballad och Fakirens rymdpop.

Både experter och läsarundersökningar är samstämmiga på den punkten.

Men precis när man börjar slappna av sprider sig ett nytt och lömskt och otäckt rykte bland journalisterna.

Det teaterviskas om att de utländska jurygrupperna gillar?…?vad heter de nu igen??…?Bodils band?…?kvartetten vars namn rimmar på förgätmigej.

Hmmmm.

Gav jag inte ett ynka plus till den där ”zum-zum-zumselizum”-låten?

Oj då. Vad bra. Jamen, då blir jag halshuggen av läsarna på lördag.

Jaja, det kanske är på tiden.

FAKTA

Larssons läckraste

Yohannas ”Is it true?”. Förlagan till Anna Bergendahls ”This is my life”.

Larssons loska

Eric Saade säger i intervjuer att han gått den långa vägen för att få en karriär. Ja, verkligen. Sjukt lång. Grabben är 19 år.