Nöjesbladet

"En utlösning botar problem"

Rickard Olsson om varför han vill återfödas som en onanerande apa

Rickard Olsson, 43, vill inte återfödas som människa.

Får han en chans till är det apa som gäller.

– Dvärgchimpanser verkar ha ett idealiskt liv. Alla problem botas med en utlösning.

69 i puls. Kommentar?

– Det är ganska bra. Särskilt med tanke på all stress just nu.

Tänker du lägga band på dig själv och vara mer reserverad när du leder Sveriges största familjeprogram?

– Jo, det ska jag göra. Det är ganska mycket tvångströja över programmet.

Jag som hade hoppats på spontana svordomar och könsord och floskler.

– För att du vill ha löpsedlar och rubriker? Eller för att du tycker att programmet blir bättre?

Allt som går utanför mallen i ett hårt mallat program är per definition bra.

– Jag är benägen att hålla med. Jag tänkte mig rubriken: Mitt tourettes växte i direktsändning (skratt).

Den köper jag rakt av.

– I början ska inte jag och Marie ( Serneholt) gå ut och söka efter fniss och garv. Vi måste bygga upp en relation med tittarna först. Annars blir man lätt en skratthora, som de säger i ståuppbranschen.

Tänker du vara mer tillrättalagd i den här intervjun eftersom den publiceras nu, mitt under Melodifestivalen?

– Det tänker jag nog inte, nej.

Beställde svamp på nätet

Då kan du berätta om när du åt rolig svamp och väggarna började röra på sig.

– Det hände en gång i vuxen ålder. Det var inget barnbus. En kille hade beställt svampen på internet. Vi var tre rädda grabbar som smuttade lite på en bit. Inget hände när vi var på krogen. Men när jag kom hem vaknade jag mitt på natten av att allt: woshoo-ho-hoo. Nästan som när Hulken får LSD. Har du sett avsnittet när sladdarna blir ormar?

Jag var nog för ung.

– Det var på 70-talet med den riktige Hulken, Lou Ferrigno.

Kände du dig som Hulken?

– Nej, inte alls. Det var bara läskigt. Jag är obekväm i de där rusen, jag gillar det inte.

Plura från Eldkvarn gick nyligen ut i tidningen Café och sa att svenskarnas syn på knark var som Iran. Håller du med om det?

– Ja, och det är väl bra. Jag tycker inte om den drogliberala stilen. Och hade inte cigaretter och alkohol funnits skulle det aldrig ha blivit lagligt i dag. Inte en sportkepa. Ta en snus till, du.

Tack. Finns det nån samtida kollega som du studerar extra noggrant? Nån som du till och med snor från?

– Jag tycker att man snor från alla.

”Sno från de stora”

Du är lite programledarnas Håkan Hellström.

– Lite som Orup också. Man ska sno från de stora och göra det till nånting eget.

Är det mycket prestige och avundsjuka i programledarvärlden?

– Vet inte. Jag är inte så inblandad i programledarvärlden. Visst, jag kan ibland själv känna att, fan också, det där hade jag också velat göra. Men slumpen styr ganska mycket vem som får göra vad.

Vadå? Kastar elaka producenter in era namn i en tombola?

– Lite så. Man har en whiteboard med en massa post it-lappar med namn på. Man åker bort och stoppas tillbaka och så rycker de ens namn igen och knölar ihop lappen. Och när det är tre namn kvar testar man att ringa det första alternativet. En otroligt krass hantering.

Herregud, hur får man en position i denna post it-rankning?

– Allt beror ju på vem som rycker lapparna (skratt).

”Någon vevar, jag dansar”

Känner du dig som en handelsvara ibland?

– Ja, ibland. Mitt företag heter Positivhalarapan. Det är ju sån jag är. Nån vevar och jag dansar. Ibland är jag fastkedjad med en fez på skallen. Den tanken håller mig tillbaka. Jag kan aldrig sticka iväg på en egoraket.

Har du råkat ut för nöjesbranschens smittsamma version av influensa – panikångest?

– Jag har känt tendenser. Jag gillar inte slutna rum, den där känslan av att man inte kan fly. Shit, det här är inte bra, tänker jag. Sen går jag på muggen.

Är det så du hanterar stress?

– Ja, jo. Och det är väl inte panikångest direkt. Många slänger sig med det, vilket är ett hån mot de som drabbas på riktigt.

Har du gått i terapi?

– En kortis. Om man gått sju, åtta gånger kan det väl knappast kallas terapi?

Fungerade kortisen?

– Det var skönt att lätta på trycket. Men vi nådde aldrig så långt som man kanske borde. Som Strindberg sa att gå in och möta sitt syfilitiska luder. Du vet, när man skriker så högt att djävulen bryter kontraktet man har tillsammans. Dit kom jag inte.

Varför inte?

– Jag kanske inte var så nyfiken på det (skratt).

Du är tillsammans med en mycket yngre tjej.

– Mmm?

Är inte det lika klyschigt som Jenny Silvers bidrag här i Luleå?

– Ha ha ha ha. Det lustiga är att det provocerar kvinnor oftare än män. Killar får man ryggdunkningar av. Eller det är mer accepterat i alla fall. Män moraliserar inte över det på samma sätt.

När började du känna dig vuxen?

– Jag landade väldigt bra när jag fyllde 40.

Det brukar vara tvärtom.

– Jag gjorde lite 40-årskrisiga grejer. Köpte vattenskoter, och så vidare. Jag hade råd att prioritera saker som jag inte gjort tidigare.

Som vad?

– Vattenskoter.

”Ett tomt skal”

En liten fråga: hur bekämpar du den existentiella tomheten?

– Den är inte att leka med, kan jag säga. Livet är per definition jävligt tråkigt. Det är ju bara ett tillstånd. Ett tomt skal. De här människorna som pratar om att bara vara ... att bara sitta och stirra och inte ha en känsla i kroppen. Man måste fylla den tomma skiten med kul grejer.

Apropå sexualitet. Vad är det som styr? Undviker exempelvis killar att ligga med killar för att biologin säger det? Eller är det den sociala normen som säger stopp och tabu?

– Jag tror att jättemånga killar har homosexuella erfarenheter. Framför allt i de yngre tonåren. Grupprunk i fotbollslaget eller bastun. Såna grejer. Och så kommer man ut med röda kinder, lite rädd för det som man har känt.

Kan känna igen det där. Har du också haft såna erfarenheter?

– Jamen, tror du att jag plockar det här ur luften? (Skratt)

Biologi eller norm?

– Vet inte. Men de där dvärgchimpanserna löser väl alla konflikter och stressade situationer, ja i princip allting, genom att antingen onanera eller sätta på första bästa som finns i närheten. Det spelar ingen roll om det är en hane eller hona, bara de får utlösning. Sen är de otroligt glada igen. Om man ska återfödas verkar dvärgchimpans vara ett idealiskt liv.

Makus diagnos

Före intervjun? Jag hade ganska höga förväntningar på Rickard Olsson. Han har länge jobbat som citatmaskin i media. Han verkar bildad utan att vara snobbig och kommersiell utan att vara en idiot. Dessutom ryktades det om att han är en musikälskare av rang. Rickard Olsson anlände till intervjun i taxi, tio minuter sen och stressad. Klädd i shorts.

... men efter intervjun? SVT blev stämda av Anna Wahlgren på 250 000 kronor efter att Olsson trampat snett i frågeprogrammet ”Vem vet mest?” och sagt att hon förstört många barn . Och han tänker inte hålla tungan rätt i munnen under Melodifestivalen heller, åtminstone inte utanför rutan. Hans åsikter och kunskaper om all sorts pop och rock och reggae hade kunnat fylla en egen bilaga. Han är en av få kändisar som jag skulle vilja ta en öl med och snacka Fleshtones.

FAKTA

Hopplös musiknörd

Namn: Rickard Olsson.

Ålder: 43.

Yrke: Frilansande programledare.

Familj: Flickvän och dotter.

Bor: Utanför Stockholm.

Tjänar: 1 195 600 (taxeringsår 2010).

Känd från: Tv-program som Bullen, Bingolotto, Nyhetsmorgon i TV4. Har även hörts mycket i radio (Rikskorrespondent för Ekoredaktionen, Morgonpasset, P4 Extra, med mera.)

Kuriosa: Han spelade i band i unga år. ”Det bästa grupparbetet jag upplevt”. Rickard beskriver sig själv som en medioker gitarrist och musiken som lite åt Echo & The Bunnymen-hållet. Eller möjligtvis Psychedelic Furs.

Aktuell: Han leder årets upplaga av Melodifestivalen tillsammans med Marie Serneholt.

Rickards sex favvolåtar för vattenskoter

Rickard Olsson har till och med en spellista i Itunes med favoriter som han lyssnar på när han ägnar sig åt sin stora 40-årskris, åka vattenskoter. Vi frågade efter de fem bästa låtarna för vattenskoter. Vi fick sex.

”Once in a lifetime” (Talking Heads)

– Den har hängt med ett tag. Legendarisk. Låten svänger trots att den handlar ett tråkigt vardagsliv.

” Won’t get fooled again” (The Who)

– Signaturen till ”CSI: Miami”. Det är farligt när bra låtar varvas i tv-program. De blir lätt söndertjatade.

”Sick of myself” (Matthew Sweet)

– Grym. Med Richard Lloyd från Television på gitarr, dessutom.

”Good enough” (Dodgy)

– Jag gillar välproducerad gladpop. New Radicals är en annan favorit i genren.

”Gideon” (My Morning Jacket)

– Hela skivan ”Z” är fantastisk.

”The more you ignore me, the closer I get” (Morrissey)

– Morrissey har räddat många unga pojkar. Och jag är en av dem.