Det står mellan Saade & Danny

Nöjesbladets ständige schlagerkrönikör om veckans delfinal

NÖJE

LINKÖPING. Med tanke på kvällens resultat:

Vad var det jag saade?

Åh, förlåt.

Kunde inte låta bli.

Eric Saade var så överlägsen att han till och med påverkar språket.

Och det var inte svårt att förutse hans avancemang.

Redan i förmiddags tippade silverfiskarna i badrummet att schlagertrollet skulle gå direkt till final. De stod och skrek ”popular, popular, popular” i kör och överröstade längdskidåkningen på tv:n. Jag slog ihjäl dem med en toalettborste.

Och med tanke på gårdagens publikundersökningar efter genrepet – frågan är om inte Saade får hissa den tyska flaggan om tre veckor. Maken till kross har jag sällan sett.

Visst, Danny är kvar i tävlingen. Och de elva utländska jurygrupperna gör utgången ännu mer oviss.

Men ”Popular” är folkligare än Dannys ”In the club”. Tilltalet är bredare och numret en cirkusföreställning för stora och små. När allt sitter är det lysande tv-underhållning.

Jag tror att årets final blir en

duell mellan Södermalms Vanilla Ice och Kattarps svar på människosonen Mowgli.

Och jag tror att Saade har ett litet ordentligt försprång. Jag tror att han vinner.

Folk börjar redan nu dilla och dalta och tjata om vad som kan tänkas gå hem i Eurovision song contest.

Det är en kär tradition där alla tippar fel och Bert Karlsson vet bäst.

Men Sverige har aldrig tidigare skickat ett ungt namn som har ett bidrag där showen är lika viktig som refrängen. Det kanske är värt att pröva? Tv-tittarna har i alla fall två utmärkta alternativ i år.

Men nog om det.

Bakom Saade gick fem blåa och glada gubbsmurfar från Kallinge vidare till final. The Playtones bevisade åter igen att amerikansk 50-talskultur sitter som en prilla under den svenska folksjälens överläpp.

Inte mig emot.

Men rockabilly? Kan musik som producerats av en tidigare Fame Factory-deltagare, flugviktaren Jimmy Jansson, verkligen kallas rockabilly? Gene Vincent började just nysa i sin grav.

Melodifestivalen är inte överraskningarnas tävling längre.

Oddsmakare och journalister och varenda schlagerdåre med en blogg analyserar tävlingen i småbitar långt innan sändningen börjar.

Men det är alltid glädjande när okända namn som Sara Varga smyger sig förbi de mer etablerade stjärnorna. Hon var åtminstone en liten skräll, ett ”ping”. Men så hade också Varga en låt som, rent musikaliskt, var deltävlingens motsvarighet till André Pops stickade tröjor.

Sist men inte minst:

Alexander Bard gillar inte att jag kallar Shirley Clamps låt för tantschlager.

– Det heter milf-disco, Larsson, milf-disco!

Jag undrar vilken sexvinkel Bard ska ge sitt nästa bidrag i tävlingen.

I Malmö ställer han upp med Lasse Stefanz.

FAKTA

Larssons loska

Lena Philipsson. Bästa mellanakten hittills.

Larssons läckraste

Sebastians låt förtjänade bättre.