Ewald sämst när det gällde

Markus Larsson: ”Räkmacka för Sanna Nielsen i finalen”

1 av 4
NÖJE

ÖRNSKÖLDSVIK. Det var det hela.

Och inget har förändrats.

Med tanke på att Anton Ewald var sämst när det gällde är det fortfarande räkmacka för Sanna Nielsen i finalen.

Markus Larsson på plats i Ö-vik.
Markus Larsson på plats i Ö-vik.

Som jag skrev i tidningen i går:

Chansen var större att Godzilla skulle resa sig upp ur Östersjön, knalla in via skärgården och börja peta tänderna med Kaknästornet än att Anton Ewald skulle missa finalen.

Det händer inte. Han ingår i massan av klonade ungdomsidoler som skräddarsytts för tävlingens nya och unga målgrupp. Och när den hängivna målgruppen börjar ballhojta på sociala medier kan resten hälsa hem.

Att Ewald sjunger surt må vara hänt. Den som tror att Melodifestivalen 2014 är en renodlad sångtävling måste ha bott under en sten utan uppkoppling sen 2002. Alternativt ha fått Alcazars discoboll i huvudet.

Men ”Natural” är ingen ”Begging”. Det kan inga ”skrevchocker” i världen dölja. Snygga nummer brukar i regel inte gå hela vägen i finalen. Det finns antagligen rätt många därute som tycker att Ewald inte är ”riktig musik”. Och de brukar vakna när det är dags att rösta fram en Eurovision-kandidat.

Missförstå mig inte nu – Ewald går säkert långt, men frågan är om han lyckas forcera Sanna Nielsen. Inte om han uppträder lika illa som i Örnsköldsvik.

Sanna och balladen ”Undo” är årets största isberg. Den kombinationen kan sänka vem som helst.

För det känns ju så.

Yohio hade chansen i fjol och lär knappast få samma stöd i år. Panetoz och Ace Wilder är typiska exempel som brukar skrälla i deltävlingar och som genast glöms bort i finaler. Oscar Zia krigar om samma röster som Ewald. Och om det finns en slutvinnare i Andra chansen har åtminstone inte jag sett till den.

Kvar är då Sanna Nielsen och Ellen Benediktson och kanske Alcazar. Som sagt: fördel The S.

Drygt 318 000 röster registrerades i kväll. Bättre än i Göteborg, men fortfarande rätt blygsamt jämfört med de två senaste årens medelantal. Många tittar fortfarande på tävlingen, men bidragen väcker inte samma engagemang och intresse längre.

Annars finns det inte mycket att ta med sig från fjärde deltävlingen.

Tomas Ledin fick, påpassligt nog, en utmärkt chans att göra reklam för sin senaste skiva och kommande turné på bästa sändningstid och i Sveriges största program. Grattis. Om Grammisgalan uppfinner ett krämarpris är Ledin superfavorit.

Och resten av inramningen haltar fram på brutna fotleder.

”Höjdpunkten?”

När årets såkallade programledare framförde ”bidrag nummer nio”. Det tog aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig slut.

Floppen pågår ännu.

FAKTA

Larssons läckraste

Linda Bengtzing. Hon förtjänade åtminstone en chans till.

Larssons loska

Bidrag nummer nio? Nu räcker det.

De är vidare – de åkte ut

Till final: Anton Ewald och Alcazar. Till Andra chansen: Ammotrack och Ellinore Holmer. Ute: Linda Bengtzing, I.D.A., Janet Leon, Josef Johansson

De är i final: Här är alla finalisterna: Yohio Ellen Benediktson Sanna Nielsen Panetoz Ace Wilder Oscar Zia Anton Ewald Alcazar