Varsågod – här är allt glatt och helt okritiskt

Efter drygt tre veckor i bubblan som heter Melodifestivalen märker jag en stark tendens i läsarmejl och nätkommentarer.

Jag är tydligen för elak och syrlig i mina krönikor.

Därför gör jag ett undantag och resonerar som vår stadsminister Fredrik Reinfeldt. Jag har lyssnat på läsarna, och den här krönikören håller arbetslinjen och tar ansvar för tittarnas ro och välfärd.

I den här krönikan packar jag inte upp sarkasmerna ur väskan. Jag lämnar in mina slitna och smutsiga elakheter i hotellreceptionen för kemtvätt.

Jag tar på mig ett glatt leende och fjäderboa i stället och kommer ut ur garderoben som schlager­mupp. Hoppas alla som klagat blir nöjda nu.

(Den som är intresserad av vad jag egentligen tycker om veckans startfält kan läsa fotnoten under krönikan.)

Då börjar vi:

SVT har gjort det igen! De har lyckats fylla ett tv-program med åtta intressanta och roliga och bra bidrag. Det är så…ååh. Det känns så…aah.

Jag vet knappt var jag ska börja.

Men jag säger bara – Linda Bengtzing.

Efter att ha hört hennes bidrag ”E de fel på mej” vill jag ställa mig upp och ropa: De e inge fel på dig, Linda. Tvärtom. Vilket ös.

På lördag ska jag och mina vänner vifta med skyltar där det står ”Linda! Linda! Linda!”. Undrar vad hon hittar på för show, den tokan.

Linda Pritchard gör en ballad. Hon sjunger jättefint.

Grejen med Love Generation är låten ”Dance alone”. Den är skriven av producenten och låtskrivaren RedOne. Han är jättekänd. Han har gjort jättebra låtar till Lady Gaga. Man vill dansa jättemycket när man hör ”Dance alone”, ensam eller tillsammans med andra.

Lasse Stefanz? Oj, vilken fin dansbandsbit.

Och Nicke Borg. Tävlingens ende rocker. Jag kan egentligen inget om rock, men jag gillar Nicke Borg. Han låter inte bara som de gulliga farbröderna i Takida. Han har kryddat sin rockballad med en klassisk schlagerhöjning à la Lasse Holm också.

Underkatta inte en sån rock, darling.

Åh, hur ska detta sluta?

För övrigt är det sååå trist att Babsan inte gick till final.

Men surt sa räven.

FOTNOT: Så här tycker den riktige Markus Larsson om låtarna i Malmö: Lasse Stefanz, Nicke Borg, Love Generation och Linda Bengtzing har nåt som de andra saknar: låtar. Resten kan man spola.