Än slank hon dit.
Och än slank hon hit.
Och än slank Loreen rakt till final.
Med det vill jag säga att framförandet var si och så och sådär.
Loreen var inte 100 procent i sitt kval. Hon var på sin höjd 67.
Kan tyckas futtigt och märkligt att anmärka på en massa smådetaljer under ett nummer som pågår i tre minuter. Men det är å andra sidan förbannat konstigt att tävla i musik. Ja, till och med konstigare än Turkiets fjantiga ”nu bygger vi en tygbåt på scen”-nummer.
Men i vilket fall:
I Melodifestivalen var Loreen en klippa. Under ett av repen trillade hon av sitt danspodium utan att tappa en ton eller darra till. Men nu, när ljuset släcktes i arenan i Baku och ”Euphoria” började, märktes pressen på tävlingens superduperfavorit.
Rösten blev ett mummel. Texten slirade. Dansen var ibland mer krampaktig än graciös. Samspelet mellan henne och dansaren Ausben Jordan gick inte lika friktionsfritt som vanligt. Det blev rätt tydligt att det inte finns en värre mjölksyra i den här tävlingen än nervositet.
Allt det måste bli bättre i finalen. Men annars finns det inte mycket att anmärka på. Scenbelysningen, som många av Aftonbladets läsare har klagat på, får gärna vara lika låg och suggestiv. Loreen ska vara en mörk och dramatisk utmanare. Det gör att hon står ut i den glättiga glittersoppan.
I den obligatoriska presskonferensen efter semifinalen drog Loreen startnumret 17 i finalen. Kunde ha varit bättre, kunde ha varit värre. Lordi hade samma nummer när de vann i Aten 2006, till exempel.
Loreen fick även en obekväm politisk fråga från nyhetsbyrån Reuters om mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan. Hon är trots allt den enda artisten som vågat ta ställning och vara kritisk i Baku.
Loreen svarade så gott hon kunde. Det vill säga – inte alls. Artisterna får inte använda tv-programmet och dess offentliga arrangemang som en plattform för politiska åsikter och utspel.
Den azeriske moderatorn plockade genast fram vinterögonen. Med kall blick vände han sig till pressen: ajabaja, håll det där tramset borta.
Här i Baku ska allt vara frid och fröjd. Europa ska titta på showen och tjusas av ögonbindlar från Litauen och inte bry sig om futtiga saker som värdlandets akuta demokratibrist.
Men Azerbajdzjans härskare, presidenten Ilham Alijev, behöver inte skicka sina underhuggare och sträcka upp Sveriges ambassadör i Azerbajdzjan en gång till.
Presskonferensen återhämtade sig snabbt och tog på sig dumstruten igen. En mupp – ja, en tvättäkta dockjävel – ställde bland annat frågor till Makedoniens Kaliopi.
Jag säger då det …
